Har fått lite frågor i kommentarsfältet som jag tänkte att jag skulle svara på. Tycker alltid att det är kul när ni visar intresse och undrar saker.
Hej! Tack för en mysig blogg. Tycker du inspirerar och är en bra förebild! Har några frågor 🙁 Skulle inte du kunna berätta om Olivers ät och sovrutiner?
Tack själv, vad gullig du är! ♡ Oliver har inte visat så jättestort intresse för mat tidigare, det är nu senaste veckan/veckorna som han börjat vilja smaka det vi erbjuder, så vi har inte riktigt fått till några riktiga rutiner med fasta tider för frukost, mellis, lunch osv än. Han får ersättning när han har visat att han varit hungrig, och fått börja smaka mer av vår mat när vi sitter vid matbordet. Jag får be att få återkomma om ett par veckor när vi säkert rullat igång med ett mer stabilt matschema nu när han äntligen börjat visa intresse för det.
När det kommer till sovrutiner så har vi precis börjat natta honom samtidigt som de andra vid 19.00 och sen har vi börjat lägga ner honom i sin spjälsäng inne i vårt rum. Vi hör genom babymonitorn om han vaknar och det gör han ett par gånger, men oftast räcker det med att buffa lite på rumpan så somnar han om. Ibland vill han att vi tar upp honom och då vaggar vi/ger flaska tills han somnar om och då lägger vi ner honom igen. Inatt sov han hela natten i sin säng, utan att jag behövde ta upp honom en enda gång. Det har aldrig hänt tidigare. Han vaknade ett par gånger, men då räckte det med att jag buffade lite och sen la filten över honom igen så somnade han om.
På morgonen går JP upp med honom vid 5.00-5.30. Vi andra kommer upp vid 6.00 och JP går till jobbet 6.10. När vi går och lämnar Kelly på skolan 8.00 och sedan Belle och Harley på förskolan 8.30 så brukar han somna i vagnen där någonstans. Då har han sin längsta nap, och kan ibland sova i 3 timmar. Har han sovit en kortare stund då sover han lite längre på eftermiddagen och tvärtom. Sen brukar han sova en till nap vid 16.00-tiden innan vi äter middag och sen kör kvällsbad. Sen nattar vi 19.00. Det är så det ser ut just nu, men det där ändras hela tiden.
Undrar också om dina tankar kring egentid. Kan du inte sakna det? Hur mycket jag än älskar att umgås med mina småbarn kan jag inte låta bli att sakna egentid och flexibiliteten man hade tidigare 🙂
Jo, jag kan absolut också sakna det ibland, men tycker ändå att vi balanserar ut det rätt bra. Eftersom jag är van att vara själv med alla fyra barnen ibland så känns det som rena semestern när jag bara åker iväg med en av dem (eller två) till typ Farsta för en fika. Jag pratar med Molly i telefon/sms varje dag och vi brukar ses varje helg och där får jag in jättemycket energi och kompistid- samtidigt som våra barn leker tillsammans. Jag kan absolut sakna det spontana med att bara bestämma sig för att gå ut och äta middag med en kompis en kväll, men känner ändå att om jag vill göra det så ordnar vi hemma så det funkar. Kanske inte med så kort varsel som samma dag, men med lite framförhållning funkar det. JP var iväg på fest häromhelgen, och jag ska ut och äta middag i slutet på månaden. Vi turas om lite.
Om jag haft en lång dag med barnen så kan han säga ”gå iväg till gymmet du en stund om du vill, jag tar över” när han kommer hem. Vi uppmuntrar varandra till egentid med kompisar, för vi vet hur viktigt det är att få släppa allt i ett par timmar och bara umgås med vänner, men ingen av oss är några utemänniskor egentligen och trivs bäst hemma med familjen.
Vet inte om det är en för privat fråga men undrar om/hur ditt och JPs förhållande påverkats av småbarnslivet? Hur hanterar ni det hela? Tack för en jättefin blogg 🙂
Vi har varit tillsammans i 15 år och hade alltså 9 år i bagaget när vi fick Kelly. Det är självklart att vi bråkar och tjafsar precis som de flesta par, och sömnbrist och barngnäll kan ju absolut elda på det. Vi kan explodera på varandra över nonsens, men ingen av oss är särskilt långsinta, så vi släpper det väldigt snabbt också. Ibland behöver man bara få ut all irritation, sen är det liksom klart.
Det är ju lätt att ens liv bara handlar om barnen, det enda man pratar om är barnen, det enda som håller ihop en är barnen – men vi har fortfarande väldigt roligt ihop och har alltid så mycket att prata om när vi får tid själva bara vi två. Vi har samma humor, har samma syn på barnuppfostran och flera gemensamma intressen. Om något så har vi blivit ännu närmare och starkare som par efter att vi fått barn. Vi känner varandra utan och innan, och peppar, stöttar och finns där för varandra varesig det handlar om en tuff tid med barnen, jobbet eller vad det nu kan vara.
Sen är vi väldigt kärleksfulla och intima, och det tror jag är väldigt viktigt. Han får mig alltid att känna mig sedd och ”åtrådd” även när jag själv kanske inte tyckt så om mig. Vårt nya påhitt med datenight en gång i månaden är det bästa vi kommit på. Det längtar vi båda till 😉
Önskar inlägg om hur tankarna skulle gå ifall ni fick nr 5…. 🙃
Hehe, det blir ingen nummer 5. Vi är jättenöjda med våra 4 och vill stanna såhär. Vi är verkligen klara. Vi är klara med hur vi ser vårt liv- nu är vi precis så många som vi önskar oss, hehe jag tror inte att vi varken psykiskt eller fysiskt klarar av flera 😀 och vi är klara med tanke på alla enorma risker det skulle betyda för mig att genomgå en till förlossning (iom 4 kejsarsnitt).
Jag äter just nu p-piller och vi diskuterar även ännu mer långvarigt ”skydd” för att undvika att jag blir gravid. För OM jag skulle bli gravid så skulle jag inte göra abort, så jag vill inte ens hamna i den situationen.
Det var allt för den här lilla mini-frågestunden. Hojta till om ni tycker jag ska ha en till snart igen!
Önskar er en fin fredag och en mysig helg. Kram på er ♡
