Tessie-san

Hej fina ni.

Jag känner mig helt tom samtidigt som det snurrar tusen tankar i huvudet. Jag har fått väldigt tråkiga nyheter som gäller någon som står mig nära och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Mina tankar går dit hela tiden och jag känner att jag både är mer lättretlig, mer känslig och mer allting. Jobbigt att vara stark inför barnen när jag känner hur tårarna bara bränner bakom ögonlocken.

Men verkligheten – och vardagen med barnen stannar ju inte till för någonting annat, så det rullar ju på ändå. Har tyvärr handskats väldigt dåligt med barnen idag och blivit arg flera gånger för att de testat gränser och bara känts som att de totalt struntar i vad jag ber om. Oftast är det att de ska lugna ner sig för att Oliver somnat – och det bara går inte att vara tyst då, man bara måste skrika rakt ut för att se vad som händer…

Känner mig ledsen för att de inte lyssnat på mig idag, men känner mig ännu mer ledsen över att jag tappat lugnet och betett mig illa tillbaka.

Det är inte lätt.

När JP kom hem fick han ta över, så gick jag och hämtade Kelly på skolan, sen åkte vi iväg till Farsta bara hon och jag. Jag behövde luft. Behövde få komma iväg en stund med någon som inte testat några gränser idag. Det var väldigt mysigt. Älskar vår egentid tillsammans ♡

Vi kikade på ett par sista julklappar, åt middag och sen fika efteråt. När vi satt och åt råkade hon plinga i glaset och då berättade jag om hur man skålar och hur det kan låta: ”Skål och välkomna hit, vad glad jag är att vi kunde åka iväg såhär bara du och jag, det är så mysigt. Skål!” sa jag. Då plingade hon i glaset igen och höjde sin Mer-tetra och sa ”jag är så lycklig för att du tog med mig hit och vi shoppar och äter…. och snart ska vi fika!” ♡

Hon ville ha två kulor glass och jag tog en blåbärspaj. Jag ångrade mig nästan direkt efter, för jag var så mätt redan.

Say no more, sa Kelly och åt upp den också. Haha. Hon har verkligen inget stopp i sin lilla mage när det gäller efterrätter och fika 😉

Nu ska jag straxt krypa upp tillsammans med alla mina älsklingar och krama om dem lite extra mycket.

Livet är skört och det kan ändras på en sekund. Det blir verkligen en ögonöppnare, som att någon plötsligt drar undan mattan under ens fötter och man nu står inför en ny verklighet.

Jag är så så så tacksam för mina barn, för JP – min familj. Att vi får vara friska och har varandra. Finns ingenting mer i världen jag önskar mig än att vi får fortsätta vara det ♡ Och mina tankar går sedan genast tillbaka till min vän. Kärlek, styrka och hopp. Om och om igen.

♡