Jag håller i mig

Heej fina, hur mår ni? Bra hoppas jag! ♡

Jag har en helt gaaalen träningsvärk i rumpan. Körde mitt första pass på forever igårkväll, och fick tvinga mig själv att göra ett till idag. Andra dagen efter att man tränat efter ett uppehåll är ju värst träningsvärksmässigt, så jag ville gärna få in ett pass till idag – för imorgon kommer det kännas ännu värre.

Längtar så mycket tills jag fått vaccinet, så jag vågar mig ut till gymmet igen och gå på mina bodyjam-pass. Saknar det så himla himla mycket!

♡

Annars då? Jo, om jag ska vara ärlig så känns det rätt tufft just nu. Jag har ju snuddat lite vid det tidigare, men det är något jag går igenom just nu, som dock känns för privat för att dela med mig av i detta skede. Det påverkar mig och mitt humör jättemycket och jag vill bara att det ska vara avklarat och över. Tills dess är det väldigt jobbigt, och jag känner mig både rädd och ledsen. Även om jag inte känner mig bekväm med att prata om det, så ville jag ändå berätta hur jag mår. Att det inte är så bra just nu.

Trots detta mörka moln som är över mig, så gläds jag ändå av mina tre små bustroll här hemma. Det testas gränser, någon har tandsprickning i hela munnen, någon annan är inne i en ”bara min-fas”, det bråkas, retas, brottas och tjivas – men så vänds allt det där åt andra hållet, och de leker fina lekar tillsammans, skrattar och kramas, hjälper varandra och delar med sig. Tröstar och lugnar om någon blir ledsen, och gosar upp sig i soffan tillsammans under en filt bara sådär.

Mitt mammahjärta exploderar för de här tre. De finaste barnen i hela världen, tänk att ni är mina! ♡

Livet går upp och ner. Som en berg-och-dalbana är det skarpa svängar, plötsliga dropp och snurriga loopar. Jag håller i mig för allt vad jag är värd just nu, och är så glad att jag har världens finaste familj som sitter precis bredvid mig ♡