Dagarna går verkligen i ett och nu när alla barnen är hemma på höstlov är det ännu mer fullt upp. Hade önskat att JP kunde ha varit ledig lite nu under höstlovet, så vi kunde varit två, men han löste ledigt under jul istället.
Det är stundtals ganska tufft att vara själv med alla fyra, speciellt när jag haft en dålig natt redan med en böknisse som håller mig vaken- och jag därmed börjar dagen med noll energi – sen testas det gränser åt både höger och vänster av samtliga, och mitt tålamod flyger genast ut genom fönstret. Det retas, puttas, bråkas och skriks. Ibland känns det som att det är det enda vi gör.
Att gå ut är oftast det som reder ut allas dåliga humör, frisk luft och att få springa av sig lite. Sen att det tar ett år att komma ut med alla som ska klä på sig, borsta tänder, få på sig ytterkläder och skor- när alla är på uselt humör redan och hellre bråkas med varandra är en annan femma 😉
Mellan bråk och tjiv hann jag iallafall göra en flätfrisyr på Kelly. Två utbakade flätor som gick in i en. Hon blev jättenöjd! ♡
VI gick ut på en promenad på 2 timmar. Vi gick runt Mossen som har fått upp flera fina konstellationer/aliens i träsket som man går förbi. Tror vi hittade samtliga. Barnen var så fascinerade! På kvällen lyser de tydligen upp – det har vi inte hunnit se än. Får se om vi gör det något framöver när det blir mörkare tidigare på dagen.
På kvällen var alla arga känslor som bortblåsta och de lekte med Oliver lite innan läggdags. Jag höll på att lägga in vikta kläder i deras garderoben och la ner Oliver i Harleys säng och tjejerna myste med honom, sen hade de konsert för honom och spelade på pipleksaker och maracas ♡
Jag tycker ändå att jag är ganska transparent med att allt inte är en dans på rosor under småbarnsåren, men det tåls att ibland vara ännu tydligare. Vi matas hela tiden med perfekta familjebilder och romantiserade små snuttar från andras perfekta liv på sociala medier. Och även om vi ändå förstår att det kanske inte är så hela tiden så kan det nog ändå vara skönt att både se och höra om vardagen också.
Jag har så många både vänner och bekanta som säger att de är så imponerade av mig och hur jag ”klarar av” fyra små barn. Jag blir såklart jätteglad och smickrad att höra det, och jag tar till mig det som en klapp på axeln, men jag är också väldigt snabb med att berätta att det såklart är väldigt tufft också. Vi har fått fyra barn väldigt tätt i ålder, födda 2016, 2018, 2020 och 2022. Som minst är det 1 år och 4 månaders skillnad och som mest 2 år och 5 månader. Det är rätt tight. Det är klart det hade varit lättare om det var lite större åldersskillnad, men nu var det såhär det blev och såhär det skulle vara ♡
Vet inte riktigt vad jag ville med det här inlägget, mest bara vädra lite tankar. Har ni det ibland röjigt och bråkigt hemma med barnen och tror att ingen annan har det likadant? Ni är inte ensamma, jag lovar! Ni kan iallafall luta er tillbaka och veta att vi inte har någon Instagramperfekt vardag alla gånger iallafall ♡
Stor kram!
Det är absolut imponerande att du är själv med fyra barn varav en bebis?jag är i samma ålder som dig (nyfyllda 37?) och har gjort tvärtom på så sätt att vi bara har två barn och fyra års mellanrum. Min yngsta blir snart fem så det känns som det sista småbarnstiden nu. Samtidigt har jag ena foten i det för mig nya ”tweenie föräldraskapet” vilket känns ofta väldigt svårt och utmanande. Absolut inte på samma sätt som med ett mindre barn som kräver omvårdnad på ett helt annat sätt men mera mentalt eller vad man ska säga. 9-åringen är inte så gullig längre som en liten och humöret svänger snabbt och kan skrika och härja, faktiskt säga helt hemska saker till oss föräldrar många gånger. Väldigt svårt att förhålla sig på ett bra sätt och inte själv bli arg och skrika. En annan stor utmaning tycker jag är att kombinera familjelivet med jobb. Vi båda jobbar heltid och det känns som att jag konstant ligger steget efter och är otillräcklig. Så svårt att få tiden att räcka till. Hade gärna tränat regelbundet men en sån sak känns svår att göra då jag helst vill vara med barnen de korta kvällarna som är efter förskola/fritids och de somnar ganska sent. Känner mig ofta trött på kvällen efter en hel dags jobb och några timmars familjeliv då man försöker göra alla hushållsmåsten och maxa tiden med barnen. Hur tänker ni kring det framåt med jobb/familjeliv och få hela pusslet att funka??jag tycker det är intressant att höra hur andra tänker och gör.
Tvåbarnsmamman- Tack så mycket ?❤️
Ja, redan nu har vi fått smaka på attityd och tweenie-fasoner, men jag förstår att det såklart blir ännu mer ju äldre de blir ? Jag har också svårt att förhålla mig till när de inte visar respekt och säger elaka saker, jag blir då snabbt arg/ledsen själv, men jobbar på det ?
Jag kommer inte börja på heltid direkt när jag börjar jobba igen, utan kommer köra en mammaledig dag/vecka fast utspritt på timmar, så jag slutar tidigare varje dag. Det vill jag göra ett tag tills Oliver känns lite större.
Att träna regelbundet – på gymmet – kommer absolut bli svårare när jag börjar jobba igen. Där hoppas jag att jag fått in en bra rutin med något pass i veckan på gymmet och resten hemma på kvällen när jag nattat barnen. Bara någon halvtimme räcker. Men det är ibland lättare sagt än gjort när man är helt slut.
Tack för att du delade med dig av egna tankar och erfarenheter ❤️