Det är många som undrar hur det går för Oliver på förskolan nu när vi skolar in.
Det går faktiskt över all förväntan. Jag trodde att han skulle ha jättesvårt för det, eftersom han är så blyg för andra människor han inte känner. Inte ens Molly får komma för nära honom, och hon är ju här jätteofta och är alla våra barns favorit. Men han har en väldigt stor integritet och visar tydligt när han inte vill – och det är ju såklart bra, men det har varit ett litet orosmoln för mig inför inskolningen.
Jag trodde han skulle sitta fast som en igel på mig, men han har varit väldigt nyfiken och självständig och gått iväg och lekt och tagit för sig. Han har inte hoppat upp i någon pedagogs knä direkt, men sakta men säkert har han låtit dem komma närmare och närmare.
Idag var det inte alls många barn på avdelningen, ett par stycken var lediga och flera var sjuka – så pedagogerna undrade om jag kände mig/oss redo att testa på att jag skulle gå iväg en stund när det ändå var så lugnt. Så jag var med ett par minuter, sen pussade jag honom hejdå och sa att vi ses om en liten stund.
Jag skulle komma tillbaka efter en timme, och om han skulle bli allt för ledsen och de inte kunde trösta honom så skulle de ringa mig.
Jag väntade vid telefonen och trodde de skulle ringa efter ett par minuter, var helt säker på att han skulle bryta ihop när han insåg att jag inte var med. Men timmen gick och jag hörde ingenting. När jag kom tillbaka så berättade de att allt hade gått jättebra. Han hade inte varit ledsen alls, utan lekt på som ingenting. Han hade tittat lite efter mig, sagt ”mamma, mamma”, men sen fortsatt leka. Han hade gått fram till pedagogerna för att visa saker eller få bekräftelse att de fanns där, men sen vänt sig om och fortsatt leka.
Wow. Det trodde jag aldrig!
Nästa steg är ju dock att han faktiskt blir ledsen och att han faktiskt märker att de kan trösta honom. När han klivit över den tröskeln så är vi i hamn ♡
På måndag ska vi testa på att han får stanna kvar och äta där utan mig – om dagsformen känns bra och han verkar redo för det.
Igår var vi ute på gården och det älskade han. Han sprang runt och testade på alla olika stationer och lekte med allt han hittade. Det här kommer nog gå bra ♡
Lekte med magisk sand tidigare i veckan ♡
Det känns så himla konstigt att det här nu är en ny vardag som väntar oss. En där vi inte är med varandra varenda sekund längre. Det känns väldigt ledsamt, jag kommer verkligen sakna vår mysiga tid ihop, bara han och jag – men jag ser också fram emot allt som kommer med detta. Att han får hitta på roliga saker med nya kompisar, kompisar som kanske följer med upp hela uppväxten sen. Allt han kommer lära sig och sätten han kommer utvecklas på. Att jag får komma tillbaka till jobbet, inte lyssna på sånger av Babblarna varje dag ( 😉 ) och starta igång en ny vardag.
Det blir nog bra det här ♡
