Godkväll kompisar, hur mår ni? Här är det bra, jag känner av en ond hals bara, men håller tummarna för att det bara stannar med det. Tycker vi i vår familj har varit nog förkylda så det räcker och blir över för det här året. Det blir lätt så när inskolningen på förskolan matchades in lagom till januari och sedan vabruari…
Hursomhelst, det var en lite ledsen tjej jag lämnade på förskolan imorse och mammahjärtat värkte som bara den. Hon var inte ledsen så att hon grät, men hon ville inte riktigt släppa taget om mig och sprang efter mig med öppna armar när jag skulle gå. Egentligen ville jag bara släppa allt – lyfta upp henne och gå hem igen – ringa till jobbet och säga att jag inte kommer idag, men så samlade jag mig och vinkade mitt gladaste hejdå. Jag stannade kvar i någon minut i hallen för att höra om hon blev ledsen, men jag hörde inget så det kändes ändå okej då.
Jag ringde till förskolan efter någon timme för att höra att allt var okej och det var det – nu. Ett annat barn hade tydligen gått fram och rivit Kelly i ansiktet och hon hade fått ett rivmärke. Älsklingen då, typiskt att det ska hända något sånt just idag när hon var lite skör. Min första reaktion var att jag blev arg på det andra barnet, men jag förstår ju att det lätt kan hända, ibland kan det bli lite mycket i lek och stoj. Dessutom kanske det är Kelly som river till något annat barn en annan gång, så man får nog lugna sig med att bli arg. Nu var det iallafall över och hon var lika glad som vanligt fick jag höra.
Jag jobbade en av mina tidigare dagar idag och kunde därmed hämta upp henne tidigt, så det kändes bra. Hon var glad som en nyponros och sken upp som en sol när hon fick syn på mig, ”maaaamma” sa hon och sprang mot mig med öppna armar – bästa stunden på hela dagen! ♡
Efter hämtning valde vi att stanna till lite vid en av lekplatserna utanför oss. Kelly fick gunga lite och sprang sedan runt i sandlådan och ville åka rutschkanan en miljon gånger på raken.
Hon är väldigt duktig på att klättra och det går verkligen undan. Väl uppe och när det är dags för att åka ner för kanan är hon totalt oblyg (och helt ovetandes hur ont det kan göra om man ramlar ner för kanan istället för åker ner på rumpan) och vill nästan slänga sig ut, så det gäller att vara med. Få ner henne på rumpan så hon kan åka ner utan att faceplanta längst ner 😉
Den här proceduren tröttnar hon aldrig på och hon tjuter till av pirret i magen varje gång hon åker ner. Älskade Ros!
Efter någon timme gick vi hem och började med middagen. Snosanros ville skippa vagnen och rusade istället hem för egen maskin ♡
Efter middagen varvade vi ner med lite barnprogram, hon har fastnat för Barnkammarboken och de roliga sångerna och danserna nu. ”Huvud, axlar, knä och tår” är fortfarande favoriten, men hon sitter som förtrollad (eller dansar med) till resten av låtarna också.
Där ser ni lite av rivmärket på kinden… 🙁
♡
Mätt och belåten, nybadad, insmord och i ny mjuk pyjamas redo för att gå och lägga sig ♡
Hoppas ni har en fin tisdagskväll ♡
