När vi var på Gran Canaria i höstas, när Kelly närsomhelst skulle fylla 1 år märkte vi ganska snart hur oblyga och fräcka andra människor kunde vara när det gällde att hälsa på henne. De allra flesta ville ju bara väl, men de hade liksom ingen spärr med hur nära man får gå ett barn/annan människa som man inte känner. Jag har märkt att det är ganska vanligt att de reglerna vi har för oss vuxna (vi vet ju om att vi alla har en egen privat sfär som man inte passerar – speciellt om man inte känner varandra), men när det gäller ett barn så är det inte samma sak. Det är såklart inte rätt och det är ju t.o.m ännu viktigare att respektera den sfären för ett barn.
Ofta var det när vi stod i hissen och fick dela den med något äldre par. De dök ner i vagnen och ropade ”hellooo” med ett stort leende – 3 centimeter från Kellys ansikte. Det uppskattades såklart inte av henne och hon ryggade tillbaka och ibland skrek/började hon gråta. Vi började vända bort vagnen så fort vi insåg att vi skulle dela hiss med någon och fick säga till flera som tog sig friheten att klappa henne i ansiktet eller killa henne på magen. När man tänker efter är det ju inte klokt – varför skulle det vara okej att peta någon på kinden bara för att man vill säga att den personen är söt. Vi sa att nästa gång någon pillar i ansiktet på henne så ska vi göra precis samma sak mot dem. Gulla under hakan på tanten och säga ”gullegullego” och se hur kul hon tycker det är.
Men det är inte alltid lätt att säga till tycker jag. Man är ju uppfostrad till att vara trevlig mot andra människor och man vill inte ”ställa till någon scen”, men när man tänker efter så är det inte konstigt att säga ifrån när någon går nära ditt barn som du inte känner. Det är ju även viktigt att visa Kelly att det inte är okej och hon inte måste ”stå ut” med gullande som hon inte vill ha, det är ju en jätteviktig uppgift av mig som mamma att få henne att förstå det. Jag jobbar på att bli ännu bättre på att säga ifrån.
Nu på Teneriffa var det samma sak. Speciellt servitörerna tyckte det var kul att komma fram och pilla på hennes rosetter i håret eller peta henne på kinden. Tillslut röt jag till och slog bort händerna. ”Don´t touch her face, please”. De blev paffa och visste inte riktigt vad de skulle ta sig till, men det struntar jag i. Rör inte mitt barn!
En annan gång nu på Teneriffa var det en kvinna i en butik där jag provade en klänning som inte visste vart gränsen går. Kelly satt i vagnen som JP höll i, utanför provrummet och kvinnan hälsade glatt på Kelly och började gå närmare och närmare för att klappa och hålla på. JP backade med vagnen för att markera, men kvinnan fattade inte vinken utan fortsatte – tillslut tröttnade Kelly och skrek ifrån och blev ledsen. ”Oh, she is shy?” frågade kvinnan. ”No, not at all, but you came too close, give her som space” svarade JP bestämt. ”Too close?” undrade kvinnan och såg väldigt förnärmad ut…
Jag hoppas jag hinner finna mig nästa gång det händer – då ska jag härma personen som går för nära med att göra exakt samma sak mot den personen. Om de backar och undrar vad jag håller på med kommer jag svara ”Va? Vadå? Jag gör ju bara samma sak som du gör mot min dotter?” Undrar hur responsen blir på det.
♡
Upplever ni samma sak med för närgångna människor? Hur har ni reagerat?
