Är det något jag verkligen är, så är det envis. Har jag bestämt mig för något är det väldigt svårt att få mig att ändra mig. Både på gott och ont såklart. Men mest gott. Jag ger mig inte när det är något jag vill ha eller något jag vill ha gjort. Stort som smått. Och det är väl en ganska bra egenskap, kan man tycka, men ibland borde jag kanske bara släppa saker jag fått för mig…
Igår hade jag till exempel fått för mig att jag behövde dammsuga hela huset, våttorka golven och tvätta soffan. Tydligen väldigt viktigt med blänkande golv om det var dags att Mini skulle vilja göra entré under natten. Det jobbiga är bara att foglossningen som varit väldigt lindrig under den här graviditeten har verkligen steppat upp sitt game den senaste veckan. Jag får otroligt ont i ljumsken på ena sidan så fort jag ställer mig upp efter att ha suttit/legat ner, de första stegen efter att ha suttit ner är väldigt smärtsamma. Samma sak när jag ligger ner och måste ändra sida (vilket jag måste hela tiden för att det blir för tungt på ena sidan annars) – aj i h*lvete vad hon det gör!
Men det hindrade inte mig från att dra upp dammsugaren och börja dammsuga hela mellanvåningen, sedan våttorka golven och till sist skrubba rent samtliga soffkuddar med textilrent. När jag var klar var jag helt säker på att värkarbetet hade satt igång – det pulserade i ryggslutet och krampade med smärtsamma sammandragningar i hela magen. ”Åh fan, då var det dags då” – tänkte jag och började koncentrera mig på att ta värkarna med JPs hjälp. Det höll i sig i 2 timmar kanske, men sen lugnade det ner sig igen. Så det var troligen ”bara” överansträngning och kroppens sätt att säga ”men förih*lvete kvinna, sätt dig ner och vila”.
Vaknade upp imorse utan värkar, men med en fortsatt besvärlig foglossning tyvärr. Ingen bebis än, men ett par rena golv och en soffa som ser ut som ny har jag iallafall 😉
Fick ett till infall nu efter lunch och tvättade fönsterna nu också. De var fulla med hand- och ansiktsavtryck ( 😉 ) från Kelly, så det var ändå på tiden. Min kompis Annas båda förlossningar har startat efter att hon tvättade fönsterna, så hon sa att det är ett säkert kort, haha. Minns att jag gjorde det med Kelly i magen, men det tog nog ändå ett par dagar till innan förlossningen satte igång då. Härligt med rena fönster ändå.
Försöker att inte känna mig stressad eller otålig. Mini kommer när Mini känner sig redo, det är bara att gilla läget och njuta av de här sista dagarna som gravid. Jag får ju t.ex ha kvar mitt magbord en liten stund till ♡
