Igår efter middagen bestämde vi oss för att ta en liten kvällspromenad. Kelly hade ju bara sovit kanske en halvtimme på hela dagen, så hon var tillslut så övertrött att vi tänkte att hon fick ta natt lite tidigare än vanligt och fick somna i vagnen. Det gick på två sekunder kan jag säga. Nästan redan när vi svängde ut från huset så började hennes ögonlock se väldigt tunga ut och snart sov hon.
Kvällen var så härligt ljummen och vi valde att svänga ner och ta ett av motionsspåren som går genom skogen. Jag har aldrig gått den biten tidigare, men har blivit tipsad om att om man följer den vägen en stund så kommer man snart ut till ytterligare ett bad – så vi testade. Jättemysigt att vandra i skogen sådär, det gjorde jag mycket när jag var liten och man slungas på en gång tillbaka till barndomen tycker jag. Terrängen, doften, ljuset. Väldigt mysigt! Det var ingen snårig skogsväg, utan är ju till för löpare, så det var lätt att ta sig fram med vagnen – även om den ibland guppade över både sten och rötter ibland.
Vi stannade som vanligt till en sekund vid ängen. ”Där måste man ta en bild, det är bara så”. Så jag tog en på mina två älsklingar ♡
Och en på min stora älskling och mig – inne i skogen där det ibland öppnade upp sig så man såg ner till vattnet, så himla fint!
Tillslut kom vi fram till badet och det var folk som badade! En kille var modig och kastade sig i, medan hans kompis stod på strandkanten och hejade på. Sen badade det en liten flicka också, vars familj satt på en filt och hade picknick intill.
Väldigt vackra omgivningar! Så härlig känsla att dessa vyer ligger inom våra promenadstråk, vilken ynnest!
På vägen till stranden gick vi förbi den här helt otroliga trädgården. Jag har aldrig tidigare i mitt liv sett en så otroligt enorm och vacker rhododendronbuske (träd? djungel?) Snacka om att den fått mycket kärlek i sina dagar! Vi stod och bara gapade! Det måste ju vara ett heltidsjobb att få den där att blomstra på det viset?!
På vägen hem gick vi till ”vår” strand och gick ner och satte oss på bänkarna en stund. Då hade Gosan vaknat till (oops… hon som skulle somna för natten?). Mördar-änderna var nere i vattenbrynet och lekte i godan ro, och brydde sig inte alls om oss. Ha, nu vågade de inte vara lika kaxiga som senast, nu när vi hade pappa med oss! ♡
