Tessie-san

Kan ni gissa när JP och jag vaknade imorse?

– 09.30 (!!!)

När tror ni det hände senast?

– Jaa… jag skulle nog säga över 5 år sedan, om inte längre. Säkert innan jag ens blev gravid med Kelly, för under graviditeten sov jag inte heller toppen.

Vi kände oss sååå utvilade, även om det kändes konstigt att äta frukost vid 10-tiden. Då brukar vi vanligtvis börja tänka på att sätta igång med lunchen, hehe.

Det var en jättemysig och välbehövlig dag där vi fick ladda på batterierna lite, men oooj vad vi saknade barnen. Vi åt vår frukost och klädde på oss, ordnade lite picknick, sen åkte vi iväg och mötte upp allihopa i en park i närheten av där de bor.

Vi råkade komma till parken innan de kommit dit, så vi satte oss vid en av bänkarna och väntade in dem. När de kom i backen skulle vi precis ställa oss upp och ropa hej, men så satte vi kvar och tänkte att vi säger inget, så får vi se hur lång tid det tar innan de ser oss.

Det dröjde inte länge förrän Ella fick syn på oss, och när Belle förstod att vi var där sprang hon allt hon kunde in i min famn ♡ Älsklingen!
Det hade gått så bra allting, de hade lekt lekt lekt, varit så duktiga och haft så roligt. De somnade på kvällen och sov igenom hela natten. Det känns så skönt att veta att de har en till familj som står oss så nära som de känner sig trygga med och har så roligt med. Det är guld värt!

Vi stannade och lekte i parken ett par timmar.

Så hittade vi en liten bebisigelkott som klättrade in i vår picknickkorg. Så himla söt! Barnen ville klappa, den har ju så mjuka taggar när den är liten. Sen kom vi på att det kanske inte alls var så bra att klappa den, att igelkottmamman kanske inte skulle vilja veta av den då. Vi Googlade och såg att det inte riktigt var så med igelkottsmamman, men att man inte bör klappa dem för att de kan sprida sjukdomar.

Vi hittade även något annat i gräset, nämligen massor med röda hjärt-konfetti. Vi plockade händerna fulla och slängde upp allt i luften ♡

Våra fina barn ♡
Tänk att Molly och jag lärde känna varandra när vi var ungefär lika gamla som Alice är nu. Tänk om vi hade vetat att vi skulle få tre barn var. Helt otroligt, världens finaste ungar ♡

Eftersom ingen var redo att säga hejdå riktigt än så fortsatte vi hem till Molly och dem, och lekte på deras gård en stund. Sen fortsatte vi in till dem, där vi sedan lagade middag och barnen fortsatte leka.

Det slutade med att vi var kvar till långt efter läggdags, så när det var dags att åka hem vid 20.30 så bytte vi om till pyjamas på barnen så de kunde somna i bilen. De somnade på ett, två, tre ♡

Tack till världens bästa familj, och speciellt världens bästa Molly ♡ Vi är så glada att vi har er!