En mammig och pappig tjej

Är så tacksam för mina dagar tillsammans med min lilla Kelly-Belly. Bandet vi fick redan i magen blir starkare och starkare och kärleken är så djup och så obeskrivlig att jag aldrig varit med om maken. Hon är verkligen meningen med livet – det är så kristallklart. Jag kommer verkligen göra allt jag någonsin kan för att ge henne den bästa möjliga uppväxt som bara går. Hon är värd allt och lite till! ♡

Vet inte varför jag känner mig så blödig idag, men jag känner mig så tacksam över att det är hon och jag varje dag och att jag varje morgon får vakna upp bredvid henne och mannen i mitt liv, jag känner mig så otroligt lyckligt lottad!!

Man märker klart och tydligt att hon är inne i nästa utvecklingsfas nu, för även om hon lär sig nya saker hela tiden och förbättrar sina tidigare färdigheter ytterligare så är hon väldigt mycket mer mammig och pappig just nu. Hon blir ledsen på en gång om jag skulle lämna rummet, men blir glad så fort hon ser mig igen. Såvitt jag förstår det så börjar hon – i den här utvecklingsfasen – förstå att omvärlden är stor och att om någon lämnar rummet kan den personen faktiskt försvinna. Att hon kan bli rädd och orolig över att bli övergiven. Älskade lilla vän, tänk så mycket det är att ta in och bearbeta nu, klart man blir mammig och pappig då! ♡ Vi försöker såklart göra allt för att hon ska känna sig trygg och när hon vant sig vid sin nya världsbild så kommer ju det att lugna ner sig. Allt går så himla fort bara, hon är ju snart 5½ månader gammal – vart tar tiden vägen egentligen?

Här har vi en nyvaken liten Snosan-Ros från tidigare idag. Älskar hennes stora mörkblå ögon, undrar om hon får behålla den färgen eller om hon får bruna som sin mamma.

Nu ska vi snart gå och lägga oss, imorgon väntar en dag med Elin! Åh, så mysigt det ska bli!
Vi hörs mer imorgon, godnatt på er.