En fredag i chock

Är fortfarande i chock efter det som hände vår fina huvudstad i fredags. Jag är mycket påverkad och känner mig väldigt ledsen och går nu runt med en klump i magen. Tårarna kommer om vartannat och det är svårt att riktigt ta in att det faktiskt hände mitt på Drottninggatan i Stockholm. Mina tankar går givetvis till offrens familjer och nära och kära och jag sänder all kärlek och styrka till dem som nu behöver bearbeta detta otroligt hemska som hänt.

Vi hade besök av Kellys farmor och farfar här i fredags. De spelade upp sånger på youtube och dansade ”farfarsvals” med henne i köket och hon tjoade högt av förtjusning. JP var också hemma med oss. Vid kvart i tre gick jag iväg till affären för att handla inför kvällens middag och när jag kom hem rusade JP ner för trappan och mötte upp mig i hallen för att berätta vad som precis hade hänt. Både tv och radio var på och vi satt som fastklistrade allihopa i flera timmar i streck efter det.

Tunnelbana och pendel blev ju direkt avstängt så farmor och farfar kunde inte ta sig hem, så vi ställde oss och lagade middag till allihopa för att försöka sysselsätta oss under tiden som vi började ta in mer och mer vad som hänt. Det var skönt att vi var samlade där och då. Usch, jag känner mig så himla ledsen över det här och jag kan knappt tro att det är sant. Tårar rinner ner för mina kinder, tårar av både sorg och förtvivlan men också av att jag blir så rörd när man ser och läser om hur många som gjort enorma hjälteinsatser mitt i skräcken. Människor har verkligen gått ihop, tagit hand om varandra, öppnat sina hem och klart och tydligt visat att mörkret inte ska få segra. Känner mig otroligt glad och rörd över hur människor valt att reagera med varma öppna armar mitt i allt detta. Tillsammans tar vi tillbaka vår stad! ♥

Kramade om min familj extra hårt innan vi skulle gå och lägga oss den kvällen.

♥

Tv:n står fortfarande på hemma hos oss. För mig känns det viktigt att ta del av sändningarna och jag behöver prata, undra, gråta och älta. Alla fungerar vi olika, vissa kanske inte vill/behöver se det om och om igen och mår bäst av att gå vidare snabbt, men mitt sätt är att öppet prata om det och tillåta mig själv att få vara ledsen så länge det behövs.

Om någon timme hålls kärleksmanifestationen på Sergels torg och jag vill återigen sända mina varma tankar och kärlek både till de direkt drabbade och till alla berörda av denna tragedi ♥♥