Ikväll vid nattning blev jag så otroligt rörd av något Kelly sa.
Det har alltid varit viktigt för mig att nattningen är en mysig stund. Jag brukar förbereda sovrummet med att släcka ner, tända sänghimmeln och ljusslingan i fönstret, ställa fram ett par böcker om vi vill läsa och bädda ordning i sängarna. Jag gör allt det här en bra stund innan nattningen, så att det är ett mysigt rum vi kommer upp till sen när det är dags.
Vi brukar alltid prata lite om vad vi gjort idag, jag brukar säga ”tack för idag mina älsklingar, vad mysigt vi haft det” och sen berättar jag alltid hur mycket jag älskar dem, så säger vi vår lilla ramsa (som jag alltid gjorde med min mamma) och sen säger jag ”godnatt mina hjärtan, mamma älskar er, vi ses i drömmen”.
Ikväll vid läggdags när jag berättade hur mycket jag älskar dem så avbryter plötsligt Kelly mig, hon pekar upp på fotot på mormor som står i en av hyllorna ovanför sängen och säger:
”mamma… mormor i hjärtat” och så klappar hon med handen mot sitt hjärta.
”Ja, det stämmer gumman, mormor finns i vårt hjärta” svarade jag och kunde inte hålla undan den tår som kom så plötsligt.
Sen log hon mot mig, la huvudet på sidan på kudden och somnade.
Älskade dotter. Jag hade gjort vadsomhelst för att du skulle få ha din mormor här. Men hon är med oss, fast på ett lite annorlunda sätt. Hon älskar dig och Belle minst lika mycket som jag gör och hon kommer alltid alltid alltid finnas nära till hands – i våra hjärtan.
Mina älsklingar. Jag ska göra allt jag kan för att bli den bästa mamman ni någonsin kan få, det är mitt mission in life ♡
