Tessie-san

De som hade den absolut sämsta morgonen i världshistorien imorse räcker upp en hand!

*HAAAAAAAAAND UPP*

Nä, men nu har det verkligen varit många kämpiga morgnar den senaste tiden. Det är så himla trist att starta dagen på dåligt humör och med dåligt samvete efteråt…

Vi är i tid med allt, alla får på sina kläder, får frukost i magen, frisyrer gjorda och tänder borstade – men ändå blir det kaos när det är dags för allihopa att få på sig ytterkläder och sedan gå mot skolan. Det är oftast i hallen det blir kortslutning, det är fullständigt omöjligt att klä på sig sina kläder utan att putta, reta eller skrika åt ett syskon tror jag? 🙁

Jag önskar att jag hade bättre tålamod och inte blev less så snabbt -även om det såklart inte ÄR snabbt egentligen, det har ju alltid varit tusen saker innan som byggts upp på hög till att tålamodet tiilslut tar slut mellan en rethistoria och en annan. När det sura humöret väl har smittats av sig på samtliga så är det svårt att vända det igen – särskilt när vi vid det här laget alltid blir sena pga det. Ond cirkel.

Idag spöregnade det dessutom på morgonen och ingen ville gå någonstans, speciellt inte Harley – som helst plötsligt fick fasansfullt ont i benet och kunde inte gå en millimeter till, utan stod kvar och testade sina stämband i högan sky mitt i regnet.

I vagnen låg ju Oliver under regnskyddet så där kunde han inte sitta, men det struntade väl han i? Han skulle sitta i vagnen.

När vi lämnat av Kelly är det alltid mycket lugnare, för då har vi inte lika bråttom längre eftersom Harley och Belle börjar en halvtimme senare och vi kan gå hur lugnt vi vill. Då brukar det oftast vända till det bättre. Då torkar vi våra tårar och det tråkiga humöret brukar rinna av oss. När jag vinkat av dem på förskolan brukar dock det dåliga samvetet följa med mig och Oliver när vi går därifrån. Imorse kände jag mig verkligen som världens sämsta mamma och den klumpen i magen satt kvar resten av dagen. Som tur var kändes det som att vi kunde vända på det lite när jag gick och hämtade. Då körde vi hoppsa-steg och inte-nudda-streck-löv-eller-vattenpölar hela vägen hem., och alla var glada ♡

Igår hade vi iallafall en mysig morgon och då såg det istället ut såhär på vägen mot förskolan:

Haha, Harley-älsklingen. Han hade hittat ett förstoringsglas som de kikade på allt möjligt med. Så gullig när han kisar med det ögat han ska titta med bara 😉

Oliver-Gulliver i sin kodräkt. Den har hängt med sen Kelly var liten ♡

Hur det går till när Harley bara måste sitta i vagnen fast vi bara har enkelvagnen med oss och Oliver redan ligger däri? Ja, då ser det ut såhär.

Tyckte den här kreationen med höstblommor var så himla fin! Vill göra något liknande i mindre skala till vår entré.

Till lunch åt jag veg nuggets, blandade frysta grönsaker som jag blandat med kvarg, pesto och örtsalt – och lite broccoli och marinerade vitlöksklyftor. Sen min forever go to-sås; avokadosåsen som heter TACO-nånting. Supergod till allt.

Oliver-Älsklingen är 3 månader och 3 veckor nu, och som ni ser har han hittat sina händer och börjar koppla hur man använder dem. Han sträcker ut händerna och tar tag i saker, puttar iväg och försöker ta dem igen. Han har även börjat försöka vända på sig, men har änsålänge inte lyckats helt. Det är från rygg till mage som han gjort flera gånger, men han liksom fastnar med ena armen, så än har han inte tagit sig runt helt.

Barnen hämtade från skola och förskola -och vi stannade till och plockade lite löv och smällbär (de där vita ”bären” man hoppar på så poppar de).

Mina älsklingar, min egna lilla fyrklöver. Är så tacksam för er. Ni är hela min värld ♡