Dåååå var måndagen avklarad!
Jag har egentligen inga problem med måndagar, även om det är min längsta dag jobbmässigt. Det är mest det att jag ofta missar nattningen med tjejerna eftersom jag kommer hem så sent och det är inte lika kul. Klart det kan vara bra att pappa också kan ta nattningarna ibland, men jag gör det så gärna. Annars är det så lång tid innan vi ses igen… vi sa ju hejdå tidigt imorse och om de hunnit somna innan jag kommer hem ”ses” vi ju inte förrän dagen efter.
Men idag var de båda vakna när jag kom. Eller så vaknade de till av att jag kom, för när jag klev uppför trappan in till deras rum så stod Kelly där glad och sa ”heeej mamma!” och Belle stod och hängde med kroppen mot kanten av sin spjälsäng för att nå mig.
Vi gjorde våra vanliga nattningsrutiner fast något senare då, och båda somnade inom ett par minuter. Allt i sin ordning.
På tal om nattning så går det så himla bra just nu. Det där går ju lite i perioder, men nu har vi kommit in i ett bra flow. Allra bäst är det när Kelly inte sover något på dagen, då somnar hon inom 10 minuter på kvällen och kan nattas samtidigt som Belle. Det är allra smidigast när vi går upp alla tre till deras sovrum och de kan somna samtidigt i varsin säng.
Tänk om några år och de ligger därinne och tisslar och tasslar tillsammans vid läggning, vad mysigt att få växa upp med en syster ♡ Alltid önskat att jag hade det när jag växte upp, men är så glad att jag ”kunnat ge det” till mina barn istället.
Gud så spännande det är att inte veta om det är en till liten tjej jag har i magen eller om det är en liten pojke.
Hela min magkänsla skriker tjej – jag ser liksom ingenting annat. Men jag har lärt mig att man inte alls ska lyssna på min magkänsla när det gäller den saken, för jag var bombsäker på pojke både med Kelly och Belle, och det var ju helt fel 😉
Ska bli så himla kul att få reda på det när det är dags att ses. 3½ månad kvar… ♡
Trött men glad mami med magen, efter ett långpass på jobbet idag. Vecka 23 (22+5).
