Idag kom Kellys blivande gudfar över tillsammans med hans flickvän Emma och Silver (hans hund). De var nere i Stockholm nu ett par dagar och kom förbi för att kramas lite med Kelly innan de skulle åka tillbaka till Umeå igen. Silver är bara ett par veckor äldre än Kelly och vi fick hem våra bebisar ungefär samtidigt. Så roligt att de kommer följa varandra genom livet, lika gamla och allt.
På tal om gudfar så kommer vi att ha en namngivningsceremoni och inte ett dop. Jag är varken döpt eller konfirmerad och vill inte heller att Kelly ska bli det. Vi är inte troende och det skulle inte alls kännas rätt att säga att ”vi vill att vårt barn nu ska leva med Jesus i sitt hjärta”… Det är ingenting för oss. Däremot ska vi ha en namngivningsceremoni där vi firar att hon fått sitt namn. Då kan vi även utforma ceremonin till precis hur vi själva vill ha det. Håller på att fundera och knopar ihop själva upplägget nu.
Även om Rickard nu bor i Umeå kommer vi fortfarande att ses så ofta vi kan. Vi pratar i telefon och smsar flera gånger i veckan och varje gång de är här nere så ses vi. Hoppas vi kan komma upp och hälsa på uppe i norr nu i sommar också. Det skulle vara så kul, jag har aldrig varit i Umeå.
Silver hade verkligen blivit stor (tror han vägde 35 kg redan) och visade hur duktig han blivit med alla tricks han lärt sig. Alla olika ”sitt”, ”ligg”, ”rulla runt” och ”vacker tass” gick galant för honom. Jag som är lite hundrädd håller mig alltid på tryggt avstånd, även om han är världens snällaste. För mig räcker det att hälsa på honom när de kommer, då har jag varit modig nog 🙂
