Hej från ett regnigt Stockholm!
Det grå vädret fortsätter och idag fick vi även regn. Tur att jag inte hade varit för snabb med att packa ner de fodrade regnkläderna än, för efter det här bakslaget är det absolut för kallt för vanliga regnkläder.
Hursomhelst, inställningen är A och O. Speciellt när det kommer till att influera barnen. Om jag öppnar dörren och utbrister ”wow, titta det regnar, undrar hur många daggmaskar vi kan hitta på vägen” istället för ”uuuuuääääähhh det regnar, fy vad kallt och blött och tråkigt” så brukar även deras humör vända åt det glada hållet. Alltså missförstå mig inte – hela mitt väsen skriker den andra sura meningen inombords, men det är bara att totalt låtsas om att det inte är så 😉
Kelly hade med sig en inslagen present och ett egenskrivet kort till sin fröken som äntligen är tillbaka efter att ha skadat sin fot. Hon har verkligen saknat henne.
När vi lämnat av henne och de två maskletarna så rusade Oliver och jag vidare till BVC, vi hade nämligen en läkartid där för honom 5 minuter efter lämningstid (de hade ingen senare tid och läkaren är bara där på tisdagar). Vi lämnade Belle och Harley ett par minuter tidigare. Det är så roligt hur olika det är på olika avdelningar och med olika pedagoger. På Harleys avdelning är det aldrig någonsin ett problem om vi kommer innanför dörren ett par minuter tidigare – de har t.o.m öppnat dörren och ropat att vi ska komma in när det varit snökaos ute och vi snällt stått kvar och väntat på gården (för att det är såååå viktigt att inte komma för tidigt med barnen). Idag kom vi in 10 minuter tidigare och de satt fortfarande och åt frukost med de barnen som börjar tidigare, jag smög in med Harley och viskade ”ursäkta att vi är lite tidiga, men jag fick en läkartid med lillebror…” jag hann inte ens säga klart meningen innan hans förskollärare svarade ”nej det gör iiiingenting. Kom och sätt dig här Harley, vill du ha ett glas mjölk? Har du hunnit äta någon frukost?” ♡ Så fint bemötande.
När jag skulle lämna Belle på hennes avdelning så gjorde vi samma sak, alltså smög in (5 minuter tidiga), tog av alla kläder tyst i hallen och så gick vi in och så satte hon sig i soffan med en bok. Då kommer ena fröken ut och jag viskar ”ursäkta att vi är lite tidiga, men jag fick en läkartid med lillebror, så jag hoppades det var okej om hon satte sig här tyst och läser boken så länge”. Jag fick ett ”jaa.. jaha, mm” som svar.
Jag förstår att det är problematiskt om det är föräldrar som totalt struntar i att hålla sina bestämde tider, att de trillar in en kvart tidigare och hämtar en halvtimme senare – men jag tycker det känns lite väl med att vara så himla strikt när det kommer till någon minut till och från. Och att man kan bjuda på att vara varm och välkomnande då ändå. Går det för pedagogerna på avdelningen bredvid så borde det ju gå på andra sidan med? 🙂
Efter BVC – och kontrollen med läkaren som gick jättebra, gick vi vidare ut på promenad, Oliver och jag. Det regnade, men jag tänkte att nu när vi ändå var ute så kunde vi ta en liten runda. Vi gick bortåt där vi bodde förut och gick min gamla promenadväg jag alltid gick med Kelly, Belle och Harley när de var små och låg i vagnen. Här gick jag varje dag förut, och när man återigen går samma gångväg så känns det precis som att vi fortfarande bor där. Alltid nära att svänga in på vår gamla adress när vi är där, haha.
Oliver höll mig sällskap hela vägen. Han somnade i 5 minuter innan vi skulle till BVC, så han hade laddat batterierna till vår powerwalk.
Till lunch åt vi fiskpanetter med potatis och ärter. Jag åt rostad potatis från gårdagens middag och Oliver åt potatismos. Det här gick verkligen hem, han slickade tallriken.
Min lilla älskling! Han håller sig stabil både på längd- och viktkurvan även om han nu äter mer vanlig mat och har blivit ännu mer rörlig. Han ställer ju sig upp och går där han kan hålla i sig, kryper i all världens fart och är väldigt snabb – och vid den tiden brukar de oftast stanna av lite i just vikten för att han då gör av med mer energi, men han verkar äta på i så god takt att det fortsätter på samma linje.
Han ville inte ”visa att han kunde” slå klossarna mot varandra eller plocka en pärla med pincettgreppet – som de kollar efter vid 10 månader, men jag berättade att han ofta gör det hemma. Senast igår när han åt makaroner plockade han upp dem med pincettgreppet, och på promenaden sen fick han två av Harleys gamla nappar jag hittade i väskan – och de slog han mot varandra hela vägen ute. Han är dock väldigt blyg och håller sig krampaktigt fast i mig när både läkaren och sköterskan kom för nära. Han är inte mycket för att göra saker på beställning 😉
De frågar om han förstår några ord, och jag berättade att han absolut vet att hans namn är Oliver, när vi frågar vart syskonen eller mamma/pappa är så tittar han mot rätt person. Om han stoppat något i munnen så frågar jag alltid ”Oliver, vad har du i munnen?” då börjar han le, för han vet att han inte får stoppa saker i munnen, sen pekar jag på min egna mun och säger ”får jag se vad du har i munnen”, och då gapar han och sträcker ut tungan för att visa vad det var (oftast något ludd eller någon bit från någon gummitofs) som han då spottar ut. Så absolut förstår han vad vi säger.
När vi säger ”hej” till honom – eller någon annan så börjar han vinka. Om vi ropar ”hurra” eller ”bravo” så börjar han klappa händerna. Om jag börjar sjunga och dansa till musik så ”sjunger han med”, med ett ”aaaaaah” och så viftar han med armarna åt sidorna och ”rockar” upp och ner med huvudet. SÅ gullig ♡
Lipa betyder kärlekspipa ♡
Han är en riktig babbelpåse och pratar hela tiden. Det är inte mycket vi förstår, men han har långa konversationer med oss 😉 Han har fortfarande sina åtta tänder (fyra uppe och fyra nere) och kan äta större och större bitar mat. Tycker han något ser gott ut smackar han med munnen nästan som pussar för att visa att han vill smaka.
Han har ingen napp och sover antingen i sin spjälsäng eller i min famn/bredvid mig på nätterna. Brukar oftast vakna och vilja ha en flaska på natten och somnar om så fort den kommer in i munnen och han ätit ett par klunkar. Han älskar att bada, titta på såpbubblor och höra Babblarna-låtarna, men är rädd för ballongblåsaren och när människor han inte är van vid kommer för nära.
Han är riktigt busig och så rolig. Idag på BVC så hostade han till lite och då sa jag ”ojdå, host host”. Då hostade han en gång till, och sen en gång till – med flit. När jag började skratta och sa ”näääämen nu skojar du ju bara” så började han le – och ”hostade” en låtsasgång till.
Oliver Gulliver, min lilla musgosemums. Det finns ingen gulligare än du, du är det bästa som hänt mig och jag älskar dig mest i hela världen ♡
