Tessie-san

Min bästa julklapp

Äntligen går vi på ledighet hela familjen. JP har knappt varit ledig någonting sen i somras när vi flyttade in i nya huset, så att få ha honom hemma med oss i 2 hela veckor känns som världens bästa julklapp. Mysigt att göra roliga saker ihop tillsammans hela familjen, skönt att vara två och kunna vila och få sovmorgon ibland. Underbart!

Vi har haft en lugn dag på hemmaplan, barnen har lekt, jag har tvättat och plockat. Oliver är verkligen i en utvecklingsfas där han knäcker massor med koder nu hela tiden, så han är stundtals lite orolig i kroppen och har svårt att somna – även om han är toktrött. Idag har det bara funkat att gå runt med honom i bärselen, då somnade han på två sekunder. Men innan dess var det brottningsmatch, gråt och frustration. Tänk vad jobbigt att känna så mycket i sin lilla kropp men man inte kan kommunicera ut vad man vill riktigt än…

 

När JP kom hem drog jag en lång och djup äntligen-suck. Han frågade vad jag ville göra, och jag sa att jag ville ta ett långt varmt bad och sen gå och vila en stund ♡

 

När jag badat klart kom en tröttfis och ville sova en stund med mig innan middagen ♡

 

Älskade lilla minimänniska. Han har redan börjat krypa lite smått, sen ställer han sig på alla fyra helt plötsligt och det ser nästan ut som att han ska resa sig upp och gå iväg. Tror absolut att han kommer vara riktigt tidig med att gå, som Harley som var.10+ månader när han tog sina riktiga första steg.

Han fick en gåstol i tidig julklapp (vi kunde inte hålla oss till julafton) häromdagen och det har öppnat upp en helt ny värld för honom. Nu kan han vara med sina syskon i leken på ett helt nytt sätt. Han kan själv putta på med fötterna åt det hållet han vill och älskar att vara så självständig ♡

Sen började han vinka idag också. Helt från ingenstans. Hej hej gjorde han med handen, och när han väl gjort det en gång så var det som att han gjort det hela tiden. När vi sa ”Heeej Oliver” så vinkade han glatt. När vi frågade om han ville vinka så vinkade han och log med hela ansiktet. Min älskling. Så stor, men ändå så himla liten.

Det är mycket han bearbetar just nu. Alla intryck och saker där polletten trillat ner för honom. Och det märks också på sömnen som är lite si och så just nu. Men som med allt annat så går det där i vågor. Vet att det brukar vara lite mer oroligt just när han lär sig mycket nytt, sen lugnar det ner sig igen.

 

Tänkte jag skulle fortsätta slå in julklappar nu ikväll (gjorde det största lasset igårkväll när barnen somnat), men Kelly ville så gärna vara uppe så hon smög ner med mig när de andra somnat, och nu sitter vi och tittar på Grinchen och äter chips med dipp. Det var ändå mysigare. Får slå in de sista imorgon på uppesittarkvällen.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats