Tessie-san

Okej, vi måste prata.

Det handlar om kalas och vilka man bjuder in – vad är okej?

Nu har det hänt två gånger den senaste tiden att en av våra döttrar har blivit inbjuden till kalas, men den andra har inte varit välkommen – trots att de går på samma storbarnsavdelning och att de leker i samma gäng varje dag. Från början trodde vi såklart att det var en miss. Man kan ju inte bjuda en av två systrar som leker med samma kompisar?

Jo, tydligen kan man det.

Första gången det hände så tyckte vi att det var väldigt konstigt. Jag skulle aldrig i mitt liv utesluta ett barn från en kalasinbjudan sådär. Hade jag sedan dessutom fått ett svar från föräldrarna som undrar om varför inte syskonet är bjudet som leker i samma gäng hade jag skämts ihjäl – och givetvis sagt att hen får komma.

Men vid två tillfällen har vi alltså fått förklaringen att de har valt ut några av barnen i gruppen, och resten är inte bjudna.

Jag förstår att det kan bli knepigt att bjuda hela klassen sen när de börjar i skolan och en klass består utav 30+ elever, det är såklart inte rimligt. Men om det redan är en liten förskolegrupp, så förstår inte jag hur man får för sig att utesluta några som inte är välkomna. Vad lär man sina barn då? Att det är helt okej att någon blir utanför? Absolut, när t.o.m föräldrarna försvarar det.

När Kelly fyllde år så ville hon bjuda sina kompisar på förskolan. Hade hon sagt att hon vill bjuda den, den, den, den och den, men att den och den inte får komma – så hade jag som förälder berättat för henne att det inte är schysst att utesluta någon – och att vi givetvis bjuder in allihopa. Skulle det vara så att man bara vill ha ett litet kalas och/eller endast har 1-2 kompisar som man leker med så tycker jag att det är helt okej att bara bjuda in de 1-2 kompisarna. Men att välja ut några favoriter och sedan hålla fast vid att några inte alls är välkomna tycker jag är vansinnigt!

Den första gången detta hände så hade det pratats så vitt och brett om det här kalaset på förskolan att t.o.m fröknarna visste om att kalaset skulle hända den helgen och var därmed så säkra på att samtliga på avdelningen var bjudna att ena fröken sa något i stil med ”ja, trevlig helg. Och ni ska ju på ***** kalas i helgen”. Då var jag tvungen att berätta att nej, det ska vi inte alls, för vår ena dotter var inte bjuden – så vi kommer såklart inte gå alls. Hon blev helt chockad, helt säker på att alla hade blivit bjudna eftersom alla hade pratat om det så mycket. Hon sa att det alltid hade varit en självklarhet att man bjöd in alla.

Nu har inte Kelly och Belle märkt av något av detta, då vi inte nämnt något av kalasen för dem, och fokuserat på annat kul vi ska göra istället, men tänk när/om de skulle höra att den ena inte skulle vara bjuden. Hur ledsna hade de inte blivit då?

Jag blir så arg! Jag kan förstå att ett barn inte vet bättre och säger att den bara vill bjuda den och den, men att vuxna människor, föräldrar som ska vara förebilder tycker att det är helt okej gör mig så himla arg.

Vad tycker ni? Är jag galen?

♡