Tessie-san

Jag hade egentligen tänkt sätta mig med datorn i knäet och berätta om vår dag, bjuda på ett till flätinlägg och börja med ett inlägg om en fråga jag fått om nattningen, men nu när barnen somnade och jag kom ner i vardagsrummet så var det som att ångesten kom ikapp mig.

Jag avskyr mars månad. Om prick en vecka har det gått hela 10 år sedan den värsta dagen i mitt liv, och jag kan tyvärr berätta att det gör inte mindre ont bara för att det gått så lång tid. Saknaden blir bara större och större, och jag blir fortfarande väldigt ledsen av att tänka på att min fina mamma inte längre fick vara med. Jag går runt med en så enormt stor sorg i bröstet och just under den här tiden på året så är den så påtaglig att jag ibland bara brister.

Det är även i mars jag får min årliga kallelse till mammografin – och det är också ett ångestmoment hela den biten. Inte så mycket för själva undersökningen, den gör inte så ont – det är mest alla känslor det rör upp som är jobbigt.

Har även en tredje sak som tynger mig, där jag väntar in ett besked inom de närmsta dagarna. Jag är livrädd för vad det är för besked, och försöker tänka bort det så fort det närmar sig i tankarna, även om det ligger där i bakgrunden hela tiden. Vad det handlar om känns alldeles för privat. Kanske att jag berättar om det längre fram.

Ursäkta att jag inte är mitt gamla vanliga glada jag hela tiden. Men mars är väldigt jobbig för mig.

Tack för att ni väljer att kika in här ibland för att läsa om vad vi har för oss om dagarna. Det värmer. Jag lovar att jag är tillbaka med glada, lättsamma, inspirerande och färgglada inlägg snart igen.

Ta hand om er, stor kram ♡