Tessie-san

Harley-boy. Bobbi. Harley-Bobbi. Harry. Bobbison. Bob. Boijing.

Kärt barn har många namn, och oh boy vad många smeknamn min lilla godisbåt har! ♡

Hela han är ett enda stort lyckopiller för mig. Min glada, spralliga, busiga, fnissiga och alldeles underbara lilla älskling.

Allt går så himla fort och han utvecklas i en rasande fart.
För tre dagar sedan knäckte han klappa händera-koden helt plötsligt. Vi har inte ens ”övat” på det, men rätt vad det var så började han klappa händerna – och hela familjen blev jätteexalterade och hurrade och tjoade! Braaaaavo, Harley!!

Nu klappar han mest hela tiden, och älskar när vi uppmärksammar det och klappar med honom.

I förrgår knäckte han ytterligare en kod – nämligen att stå upp själv utan att hålla i sig!
Han stod på mattan i vardagsrummet med en leksak i ena handen och sen släppte han soffan för att hålla den med båda händerna – och missade nog att han därmed stod upp själv utan att hålla i någonting. Han stod så i ett par sekunder innan han kom på sig själv, och då satte han sig sakta ner på rumpan.

Efter att han gjort det en första gång så har han sedan fortsatt flera gånger efter det. Oftast är det när han själv inte tänker på det, utan bara gör.

Min lilla bebis har blivit så stor!!

En liten frilla har han fått också ♡ Mammas stora kille!

Jag älskar ju vårt hus, men jag är såååå less på våra trappor. Speciellt det faktum att toalett och badrum ligger på nedervåningen och övervåningen – och alltså inte någon på mellanvåningen, så man måste alltid springa upp eller ner.

Detta uppskattas inte av mr.sällskapssjuk, han blir alltid så förtvivlat ledsen om jag måste springa på toaletten och så står han där och väntar tålmodigt vid grinden, lilla älsklingen. Ibland får han följa med, men inte alltid. Han väger ändå 12 kg, så det är ingen liten pjäs att slänga upp på axeln om man bara ska springa på toa lite snabbt 😉

Han blir dock alltid lika lycklig av att se mig komma tillbaka ♡

Visst nämnde jag att han är otroligt stark? Det är helt vansinnigt vilken styrka en så pass liten kille ändå kan besitta.

Han avskyr att ligga på rygg – så att byta blöja eller sätta på kläder liggandes är en riktig brottningsmatch varenda gång, och jag får på riktigt ta i för att hålla i honom så han inte ska rulla ner från skötbordet eller soffan. Han är väldigt bestämd och vet vad han vill – och inte vill, och han kan slänga sig både framlänges och baklänges för att visa sitt missnöje.

Förutom att vara en mini-Hulken så älskar han att dansa och börjar vicka på rumpan och vifta med armarna så fort det kommer på en låt han gillar. Han kan även börja dansa när han får någon god mat han tycker om, som en liten mums-vad-gott-dans ♡

Älskade gullgroda! ♡

Jag är världens malligaste mamma som har dig, du är den finaste pojken på denna jord, och du är hela min värld.