Något jag aldrig slutar förvånas över är hur vissa människor tror att det är okej att kommentera, tycka och ge oönskade råd bara sådär. Jag har såklart råkat ut för det innan barn också, men från att jag blev gravid med Kelly så har det trillat in korkade kommentarer, folk som ska ge ”råd” som mer liknar pekpinnar, folk som ska känna på min gravida mage fast vi inte känner varandra och folk som berättar för mig när det är dags att skaffa ett till syskon, eller att ”det faktiskt räcker med barn nu”.
Japp. Den där sista kommentaren fick jag för någon vecka sedan av en fritt främmande dam när jag var ute själv och gick med alla barnen.
Belle och Harley satt i vagnen och Kelly gick bredvid, vi hade precis varit och handlat och promenerade nerför backen bort mot oss. Jag märkte att det var en dam som halvsprang bakom oss och hon skyndade ikapp oss för att börja prata.
”Nämen hej, vad söta de är” flåsade hon bakom min rygg.
”Hej du. Ja, tack tack” svarade jag och fortsatte gå.
”Men… är alla dina?” frågade hon sen.
”Ja jo, alla är mina” svarade jag.
”Är de tvillingar?” frågade hon och pekade mot vagnen.
”Nej? Det skiljer närmare 2 år mellan tjejerna och 1 år och 4 månader mellan minstingarna” svarade jag.
”Ojdå! Ja, det var tätt! Men nu måste det ändå räcka med barn!” svarar hon då irriterat och bestämt.
”Hahaha” skrattade jag tillbaka och fyllde i ”Jaså, det tycker du?”
”Ja absolut, det ÄR SÅ väldigt jobbigt med så många små barn” bestämde hon.
Sen fortsatte hon rabbla på om varför det borde räcka nu… Vi hade kommit fram till där vägen delade sig så vi svängde av mot vårt hus och hon fortsatte på vägen rakt fram. Hon fortsatte nästan ropa för att jag skulle lyssna på vad hon hade att säga.
Jag svarade inte på något av det hon sa, men så vände jag mig om en sista gång och sa högt: ”Det var ju en himla tur att det inte är du som bestämmer hur många barn vi ska ha”.
Då blev hon tyst och vi fortsatte gå.
”Vad sa hon mamma?” frågade Kelly.
”Nä, den där tanten snackade bara strunt” svarade jag.
Jag har fått liknande ”råd” tidigare. Bland annat en äldre kvinnlig bekant som sa att jag ”bara måste vänta med att skaffa ett till syskon efter Belle”, för det tyckte bara hon. Sen var det en annan äldre dam som bestämde att det ”bara var att sätta igång med ett till syskon, här finns det inget att vänta på”.
Den gemensamma nämnaren är som ni ser äldre damer som har så himla mycket att tycka till om att vissa av dem måste springa ikapp oss på gångvägen för att vädra sin åsikt om våra val angående hur många barn vi har/ska ha enligt dem. Är det så att de inte lärt sig att man inte behöver ge andra familjer råd de inte bett om, var det såhär man alltid gjorde förr, har de glömt allt vad hyfs är eller tror de på allvar att någon kommer ta till sig av det de slänger ur sig?
Jättekonstigt tycker jag. Jag skulle aldrig någonsin få för mig att säga till en annan kvinna/man/familj hur de ska tänka och göra angående sina barn? Jättekonstigt!
Här har vi mina tre helt fantastiska barn – som kom precis när de skulle. Varken för tidigt eller för sent ♡
♡
Fick mina 3 barn inim lippen av 3,5 år exakt. Det skiljer 1,5 år mellan 1:an och 2:an och exakt 2 år mellan 2:an och 3:an. Oj vad många kommentarer jag fått ang det… du kan föreställa dig när 4:an kom när 3:an var 5 år?
Irriterande men har blivit allt mer avtrubbad;)
Mammatill4- Helt otroligt att folk tar sig rätten att kommentera överhuvudtaget! Många jag pratat med det här om brukar svara ”ja, men de vill ju inget illa, det bara kommer ut fel”. Men jag köper inte det. Om de inte har lärt sig att oönskade råd och kommentarer inte är trevligt, så upplyser jag dem gärna själv om den saken 😉