Innan jag blev mamma så drömde jag om att få bli gravid och såg extremt mycket fram emot själva förlossningen. Jag hade hört så många häftiga berättelser om det, inte minst från min mamma. Jag var otroligt taggad inför att själv få vara med om det.
När jag blev gravid med Kelly laddade jag i 9 månader på den stunden. Äntligen skulle jag också få vara med om det jag fantiserat om så mycket. Jag var inte ett dugg rädd, jag var bara förväntansfull inför förlossningen!
Som jag berättat om tidigare så blev det tyvärr inte som jag hade önskat, och efter 22 timmars kämpande efter vattenavgång kom hon ut via akut kejsarsnitt.
Likadant blev det med Belle – men eftersom jag var så fast besluten om att få en revansch höll jag på och kämpade i 40 timmar efter vattenavgång med henne – men det slutade ändå med akut kejsarsnitt tillslut.
Båda tjejerna låg ”fel” med huvudet, så de fastnade och kom inte ner tillräckligt.
Med Harley fick jag inte ens försöka mig på en tredje gång, utan det blev planerat kejsarsnitt på en gång.
Även om jag kan känna mig snuvad på det jag så länge drömt om, så har jag accepterat att det var så det blev. Deras förlossningar skulle helt enkelt vara på det här sättet, och oavsett hur de kom ut så kom de ut friska, starka och så otroligt vackra att jag inte kunde önska mig något mer.
Jag har nu tre ärr från mina tre kejsarsnitt. De sitter i anslutning till varandra och har nu läkt bra.
Det första ärret är tjockast och det som syns mest, det andra är mycket tunnare och syns knappt. Det jag fick med Belle är tunt som ett hårstrå och har bleknat väldigt bra. Det jag fick nu med Harley blev ju infekterat, så det kommer troligen inte läka lika fint som det andra.
Men det gör mig ingenting.
Varje gång jag ser mina snitt så påminner det mig om vad min kropp gått igenom för att få mina tre fantastiska barn ♡
♡
