Äntligen har vi vinkat hejdå till kräksjukan för den här gången. Vilken pers det har varit!
Tjejerna hann inte gå många dagar på förskolan innan de blev sjuka, men just mag/kräksjukan har gått där på samtliga avdelningar så det var ju bara en fråga om när vi skulle få ta del av det. Nästa gång det ryktas om magsjuka kommer jag ha barnen hemma, det här vill vi inte vara med om igen.
De var iallafall hemma idag också, mest för att återhämta oss lite. Det känns som att det enda vi gjort denna veckan är att skrubba, vädra och tvätta rent allt i omgångar. Och Harley och jag har försökt hålla oss borta uppe på övervåningen så mycket det gått. Vi ammar ju mest hela dagarna (och nätterna) ändå. Som tur var blev han aldrig dålig (peppar peppar), men den här veckan var verkligen ingen barnlek.
Tidigare idag var vi iväg till BVC då Harley hade tid.
Vi skulle väga och titta till gulsoten.
Vid förra besöket hade han ju inte nått upp till sin födelsevikt och det hade han inte nu heller… Det går ganska låångsamt upp på viktkurvan för herrn. Jag förstår helt ärligt inte varför, för vi ammar mest hela tiden. Han äter duktigt och klunkar på. Det kommer mycket mjölk, så mycket att det rinner över, men ändå har han inte gått upp så mycket som man skulle önska.
Vår BVC-sköterska tyckte dock inte att vi skulle oroa oss, utan att vi skulle fortsätta som vi gör och så ska vi ses igen nästa vecka. Att han vill och orkar äta så mycket och ofta som han gör visar på att han mår bra och han har ändå ”lite hull” på både benen och armarna. Jag försöker att inte oroa mig, men ni känner ju mig…
Jag försöker dock lugna mig själv med att han kanske bara är en lite mindre modell som sin storasyster Kelly. Hon har också alltid varit lite mindre, men en piggare, gladare och spralligare 3-åring är det svårt att hitta, så det behöver inte betyda att något är fel.
Skulle det vara så att vikten fortsätter gå såhär långsamt uppåt får vi ta hjälp av ersättning, men innan dess ska vi fortsätta amma på som vi gör. Det kan ju säga poff – så kommer de där extra grammen vi väntar på.
Det skulle vara så himla mysigt att få helamma honom så länge det går, så vi håller tummarna för att det ger med sig snart!
Min älskade lilla gospojke.
Mitt mammahjärta fullkomligt exploderar när jag tittar på dig, du är världens vackraste pojke och jag är så löjligt mallig över att du är min! ♡
