Som tvåbarnsmamma till två små mini-monster under 3 år har jag haft min beskärda del av vakna nätter.
Kelly sov inte en hel natt förrän hon var runt 1½-2 år och har alltid ”sovit lätt” på nätterna. Belle sover bättre, och nu för tiden är vi väldigt bortskämda med att de båda oftast sover från nattning tills det är dags att kliva upp på morgonen.
Men inatt var det inte en av de nätterna kan jag säga.
Redan igårkväll började de båda kännas varma och febern blommade ut lagom till läggdags, för båda två. När de är sjuka brukar det betyda att de gärna vill sova inne med oss istället och det får de självklart alltid göra om de vill. Problemet är bara att båda tjejerna gärna vill sova PÅ mig när de mår sådär och när båda är sjuka samtidigt kan ni ju gissa hur enkelt det är. Plussa på min höggravida mage på det så förstår ni kanske hur mycket sömn den här lilla mamman fick i natt.
Ungefär noll procent.
Kändes lagom kul att behöva gå upp och jobba mitt 10-timmarspass sen, men det var bara att gilla läget. JP var hemma och tog hand om våra sjuklingar.
Kelly är redan på bättringsvägen idag, men är hemma imorgon också. Belle är lite mer besvärad och jag tror även att hon matchat in ett par nya tänder mitt i alltihopa, för hon dregglar som en bulldog igen. Stackars liten.
Någon som inte märkte av den långa natten var Baby 3. Det har kickats, rullats runt och bökats där i magen hela dagen. Vilken vilde vi har här! Det är som att slå ihop Kelly och Belles rörelser när de låg i magen, har aldrig varit med om så mycket aktivitet. Undrar om det betyder att det är en väldigt röjig unge vi har att göra med, eller om det bara är att rörelserna känns tydligare av någon anledning 😉
Nu ska den här trötta mamman gå och lägga sig, man vet aldrig hur den här natten blir…
