Eftersom inlägget om hur vi fick reda på att vi väntade Baby 3 blev så uppskattat – och det är så roligt att själv gå tillbaka och titta sen, så kommer här den lilla historien om hur vi fick veta att vi väntade Belle – och hur jag berättade för JP och Kelly.
Det började närma sig Kellys 1:a födelsedag och vi hade snart varit föräldrar i ett helt år.
Jag har alltid drömt om att få bli mamma och hade skyhöga förväntningar på hur föräldraskapet skulle vara. Kelly kom och var en riktig dröm. Vi visste med en gång att vi gärna ville ge henne ett syskon, men hade fått rådet att vänta minst ett år med att bli gravida eftersom det blev akut kejsarsnitt med henne. Snittet och kroppen bör få läka ett år innan man ska gå igenom ännu en graviditet.
Hon skulle fylla 1 år och vi tänkte att vi nog ska börja försöka igen i hopp om ett lillesyskon. Det är ju aldrig någonting man kan ta för givet, det kan ta tid, det kanske inte sker alls…
Runt hennes ettårsdag hade jag ägglossning och den råkade vi pricka in. Sex dagar efter hennes 1-årsdag – den 28:e november vaknade jag upp med den där obeskrivliga känslan i kroppen igen och gick in på toaletten för att kissa på en sticka jag köpt. Det var en digital som man får svaret direkt svart på vitt. Det dröjde inte länge innan ordet dök upp som alltid omkullkastar ens liv; ”Gravid”.
Jag trodde inte mina ögon. Inte kunde det väl gå såhär fort?
För att verkligen förstå vad jag såg tog jag en bild på testet på en gång, redan innan den hann få fram ”2-3 veckor”.
Jag kände hur lyckokänslorna började bubbla upp i hela magen och jag fick nästan frossa. Ligger det verkligen ett litet syskon i min mage just nu? Ska Kelly få bli storasyster? Det gick inte att hålla tillbaka tårarna, de bara forsade längs med mina kinder.
JP hade redan åkt iväg till jobbet, så han var inte med just då. Jag började fundera på hur jag skulle berätta det för honom.
Jag ”berättade” för Kelly på en gång, men hon var ju precis 1 år gammal, så hon förstod väl kanske inte sådär jättemycket 😉
Eftersom det snart var jul så tänkte jag att jag skulle vilseleda JP lite med en ”för tidig julklapp”. Jag la ner stickan med ”gravid”-svaret i ett klock-etui och slog in det i julklappspapper, sen väntade jag otåligt på att han skulle komma hem.
”Jag har någonting till dig. Egentligen kanske jag skulle vänta till julafton, men jag kan inte hålla mig. Jag vill verkligen att du ska ha den nu!” sa jag och gav honom julklappen.
Han sken upp och såg väldigt nyfiken ut. Vi hade pratat lite om klockor, så han var helt bombsäker på att det var en klocka jag hade slagit in.
När han öppnade asken och fick syn på graviditetsstickan bara gapade han. Att det gick så fort?! Det hade vi verkligen inte trott, men vi båda var överlyckliga! Och livrädda.
Även om vi endast var i 2:a månaden lagom till julafton så var det då vi avslöjade att vi väntade ett syskon för min släkt.
Min kusin Rickard och hans Emma var höggravid då och väntade Noah som skulle komma i mars året efter. På kvällen under vårt julfirande höll jag ett litet tacktal och sa något i stil med:
”Vad mysigt vi haft det idag, vi är så glada att ni alla kunde komma så vi kunde fira jul tillsammans. I år har vi ju Emma (min brorsdotter) och Kelly som våra snälla barn här, och nästa år har vi en liten till…” och så pekade jag mot (Rickards) Emmas mage och alla log instämmande.
”…ja, och en till…” sa jag sen och tittade ner mot min egna mage.
Det blev alldeles tyst först. Sen utbrast Emma ”VA? Är du gravid?” med det bredaste leendet och lika stora ögon. Och då ramlade polletten ner hos resten också.
Det blev kramkalas, tårar och grattis grattis grattis ♡
Såhär liten var Goseknoe Kelly när hon fick reda på att hon skulle bli storasyster ♡♡♡
♡
Vill ni så delar jag gärna med mig av historien om hur vi plussade med Kelly. Där tog det en braaa stund innan JP fattade vad som precis hänt 😉 Även om mitt avslöjande var väldigt talande med en bulle och allt…
Skulle ni vilja läsa om det? Klicka gärna på Like-hjärtat isåfall! ♡
Jaaaaa!! Och hur du berättade på tjejbrunchen (fast det kanske du redan skrivit om??) och för mig hehe
Jessan- Hehe, det kan jag absolut göra 😉