Tessie-san

Då var vi inne på förlossningen!

Men det är inte lika skarpt läge som det ser ut. Vi tar det från början.

Idag hade vi tid hos barnmorskan för vanlig kontroll och när vi skulle lyssna på hjärtljuden på Mini så var de väldigt höga – hela tiden. De ville inte gå ner till under 150 som man gärna ser att de gör, utan var konstant på 170 och över. Mini höll minst sagt låda därinne och ville inte ligga still, så troligen var det därför det låg så högt. Vi fick då gå ut på en promenad någon halvtimme i hopp om att det skulle ”vagga” Mini till sömns och sedan mäta igen. Efter en halvtimmes rörelse ute på torget gick vi tillbaka, jag vet inte riktigt om han/hon blev så värst lugnare av promenaden, nu hade jag dessutom sammandragningar hela tiden. Men vi mätte igen och det var lika högt som innan.

Barnmorskan ville då gärna att vi skulle åka in till förlossningen för en extra kontroll av Mini med CTG, så då fick det bli så. Varken hon eller jag kände oss särskilt oroliga, eftersom det troligen var högt pga alla rörelser, men det är klart att vi gör en extra kontroll istället för en för lite. Barnmorskan sa dessutom att hon ”inte kan släppa iväg mig” bara sådär när vi faktiskt inte fått ett ”godkänt resultat”. Känns bra att vara noggrann och att det tas på allvar.

Så vi fick ringa Kellys farmor och farfar som sitter beredda vid telefonen ifall förlossningen skulle sätta igång och de mötte upp oss hemma för att vara med Kelly.

Vi packade det sista till BB-väskan och satte oss i bilen och åkte iväg till sjukhuset. Jag kände mig helt illamående på vägen tid, var jättenervös av någon anledning. Spelade upp scenarier om att Mini var påverkad och stressad och att vi skulle vara tvungna att sätta igång förlossningen. Jag vill ju såklart att den ska sättas igång spontant själv, för det ger oss de bästa förutsättningarna för att det ska bli en så bra förlossning som möjligt, men nu fick jag börja ladda för att det skulle kunna vara dags redan nu.

Möttes iallafall upp av jättetrevlig personal på plats och fick CTG uppkopplat. Vi såg ganska snabbt att hjärtljuden hade lugnat ner sig och vi fick tillslut en jättefin kurva som pendlade mellan 145-170 beroende på rörelserna och det kändes betryggande. Fick ett jättefint bemötande och jag har en riktigt bra, lugn och trygg känsla inför att åka in dit igen sen när det är dags på riktigt.

Kändes bra att få testa körvägen dit (vi planerar att föda på Karolinska Huddinge, födde på Sös sist) eftersom vi aldrig kört dit tidigare. Även bra att få se förlossningssalarna en gång innan för att ”känna in” lite innan det är dags. Tackade personalen och sa att vi ”ses om ett par dagar då” innan vi åkte hem igen.

♡

Kelly hade redan hunnit somna när vi kom hem och jag längtar tills imorgonbitti när vi får krama om henne igen. Min stora lilla tjej, närsomhelst blir du storasyster! ♡♡♡

Nu ska vi gå och lägga oss, det kan som sagt ske närsomhelst nu (bf i övermorgon) och då gäller det att ha lite extra sömn på sömnkontot! Puss!