Vecka 37 - here we go

Tänk att det äntligen är fredag igen – och fredag betyder ju att vi går in i en ny vecka! Har missat att uppdatera er de två senaste fredagarna pga resa till Umeå bl.a, men den här veckan kör vi iallafall. Vecka 37, kan ni tänka er? Endast 27 dagar kvar till bf (även om vi tror att det nog blir tidigare än så).

Såhär står det i min gravidapp:
”Barnets totala längd är nu cirka 46 cm, och det väger cirka 2,79 kg i börja av veckan och cirka 2,97 kg vid veckans slut. Barnet förbereder sig på livet utanför livmodern – bland annat genom att suga på tummen. Sugreflexen är viktig så att barnet senare kan amma. Det är vanligt att känna förvärkar nu, där livmodern blir hård och sedan slappnar av. Dessa förvärkar kan göra ont, som mensvärk eller mer. Många kvinnor som har fött barn kan få så kraftiga förverkar att man kan tror att förlossningen har satt igång.”

Så 46 cm lång nu… Kelly var 49 cm lång när hon föddes (!) då förstår man hur nära vi verkligen är nu! ♡

Hur mår jag då?
Ja, det börjar faktiskt bli rätt tungt nu. Går upp och kissar 3-5 gånger per natt och det är ett jäkla sjå att ens ta sig upp ur sängen kan jag säga. Fötter, ben och händer börjar bli rätt svullna i den här sommarvärmen också, nuuu börjas det. Är väldigt glad att slutskedet av den här graviditeten hamnade så lägligt till att jag fick semester i 5 veckor innan bf (beräknad förlossning), för jag är helt slut i kroppen.
Var hos barnmorskan häromdagen (inte min vanliga, för hon var på semester och vi ses om någon vecka istället) och pratade om att jag tror att jag fått Vena Cava syndrom – med mina plötsliga ”anfall” av yrsel, svimningskänsla och total matthet från ingenstans och hon trodde mer att det berodde på blodtrycksfall. Jag har vanligtvis ganska lågt blodtryck, så att jag får blodtrycksfall till och från nu när jag är höggravid under en rekordvarm sommar är kanske inte så konstigt. Det är hursomhelst skönt att slippa stressa iväg till jobbet och att jag kan ta hur många pauser jag vill under dagen. Blev ordinerad extra mycket vilopauser, några extra mellanmål och massor med vätska – det blir nog bra det.

Hur är det med magen?
Den är stor som en kanonkula och jag älskar den fortfarande mest i världen. Känner väldigt livliga rörelser från morgon till kväll och ibland känns det som att Mini vill ta sig ut genom att karatesparka sin väg ut genom magen. Men det känns ju såklart tryggt att hela tiden känna dessa rörelser, det läskiga är när det har varit lugnt ett tag, då kan jag bli orolig.
Jag har mer och mer kraftiga sammandragningar och ibland tror jag nästan att det dragit igång med förvärkarna, men sen har det alltid lugnat ner sig igen. Det känns dock som att förberedelserna är i full gång, så jag blir inte förvånad om sammandragningarna skulle bytas ut mot onda värkar snart. Vi får helt enkelt se när det händer.

Cravings såhär på slutet?
Schweizenöten hänger med fortfarande. Och vattenmelon. Muuuuums. Äter det varje dag nu i värmen. Antingen gör vi melon- och fetaostsallad till maten eller så äter vi det som snacks eller efterrätt. Så himla gott!

Här är vi iallafall, magen och jag – i vecka 37 (36+0) ♡
Benen är som stockar haha, men de kämpar på och bär mig och magen varje dag, hejja dem!