Idag hände det – Kelly tog sina första riktiga steg! Jag trodde inte mina ögon när hon verkligen gjorde det. Hon har ju varit på god väg ett bra tag nu, hon har ju varit skitsnabb på att ta sig fram så länge hon haft något att hålla i sig i. Hon har rusat längs med soffan och när hon tagit stöd av sin matbordsstol har hon nästan sprungit över golvet med den (som en lära-gå-vagn, haha). Men just när det har kommit till att släppa taget och fortsätta gå så har det tagit stopp, max ett-två kliv har hon tagit innan hon väljer att sätta sig ner på rumpan istället.
Men idag släppte det för henne.
Redan på morgonen så såg det ut som att hon började gå, men vi sa att när vi börjar räkna ”att hon faktiskt går” är när hon tar tre steg eller mer. Ett till två steg är ju inte riktigt att gå, det är ju mer att stödja sig innan man sätter sig ned. Och på eftermiddagen hände det. Jag ställde henne upp ungefär en halvmeter från soffkanten och hon står kvar i ett par sekunder och sedan tar hon ett steg, ett till, ett till och sen ner i soffan. Wow! Vi gjorde om proceduren ett par gånger och jag tjoade och hejjade varje gång hon lyckades och hon skrattade högt åt hur jag reagerade. Provade att ställa henne mot mig och så backade jag en bit och lät henne försöka… hon tvekade inte ens, utan gick rakt fram in i min famn – som hon inte gjort något annat!
Tror ni stolthetstårarna sprutade på den här mamman eller?! ♡♡♡
Hon gjorde det om och om igen och det var som att när det väl lossnade för henne, så var det inga konstigheter längre.
Wow, vår stora stora tjej! Så den 1:a december, när hon var nästan på pricken 12 månader gammal, så tog hon sina allra första steg. A day to remember!
Älskade Snosan-Ros, mammas marängpralin och ros – när blev du så stor?
Jag är så otroligt stolt över dig, över allt du kan och allt du är! ♡
Heja älskade Kelly!!! Tiden går så fort så stolt över dig ❤❤❤❤
Det är verkligen så stort när de kommer ???
Aphrodite- Åh! ♡