Tänk att vår lilla solros har hunnit bli 8 månader redan (i lördags)! Jag har sagt det förr, men jag säger det igen – wow, vad tiden går fort! Jag minns det verkligen precis som igår när hon kom till oss och jag fick hennes kind emot min för allra första gången. Efter den stunden så var allt så självklart, det är vi nu. Samtidigt som de här 8 månaderna har gått i en rasande takt, så känns det ändå som vi har känt varandra i hela livet. Vi har ju förvisso känt varandra i hela hennes liv, men ni fattar vad jag menar 😉
Jag är så glad att just hon ville komma till oss och att vi tillsammans bildar denna lilla familj. Hon är utan tvekan det bästa som har hänt oss och vi tackar vår lyckliga stjärna varje dag för att vi får vara tillsammans ♡
Så vad har hänt den senaste tiden på utvecklingsfronten då?
♡ Hon tar sig framåt allt snabbare, men har ännu inte tagit de där första ”krypstegen” än. Det kanske hon heller aldrig gör, vissa barn ålar ju tills de börjar gå, men jag tror nog det kommer hända snart. Det ser ut som att hon är på väg hela tiden, upp på knäna – tar ett kliv med ena knät, sen ner och ålar. Ah, snart sitter det!
♡ Hon har börjat med ett otroligt roligt *skräckinjagande* morrande lite då och då. Det låter på riktigt som att hon har en demon inom sig, men så fort vi börjar skratta så släpper hon hela grimasen och börjar skratta hon med. Väldigt kul!
♡ Hon äter gärna saker själv med händerna. Banan, hallon, majskrokar, kokta morotstavar och gurka är några exempel.
♡ Hon älskar att sova på mage och vänder sig allt som oftast till det när hon sover. Jag nattar henne i min famn inne i hennes rum, sen lägger jag ner henne i sin egna säng. När hon sedan ropar under natten får hon komma in och sova med oss. Då ligger hon mellan oss och sover. Allra helst vill hon sova i min famn hela natten om hon fick bestämma, men det går bra bredvid oss också.
♡ Hon har börjat sitta upp själv! Från liggande – upp till sittande. Jag såg det för första gången häromdagen och tjoade och tjimmade av glädje. JP tittade konstigt på mig och sa ”men det har hon ju gjort länge nu?” ….Hur kan jag ha missat det? Jag är ju med henne 95% av tiden, men ändå har jag missat detta? Hon har tydligen gjort det ett par gånger den senaste veckan, men prickat in de gångerna tillsammans med pappa. Jahopp. Men det är väl inte mer än rättvist, jag får ju vara med om de allra flesta ”första gångerna” eftersom det är jag som är med henne mest. Kul att han fick den här ”första” ♡
♡ Om hon sitter i vagnen och vill komma upp så sträcker hon ut armarna för att visa det. Tidigare har hon ”bara” skrikit, hehe.
♡ Favoritleken är fortfarande tittut! Eller den nya leken, där vi tjoar högt och sträcker upp armarna i luften allihopa – då skriker hon av skratt!
Älskade bustjej, vad vi är lyckliga som har dig!
