Nu vill jag inte jinxa det, men vi hade ännu en natt där Gosan endast vaknade till vid två tillfällen på hela natten. I vanliga fall är det ju betydligt fler gånger. Men hon har aldrig varit ledsen eller otröstlig på natten, tvärtom – hon är bara hungrig och/eller vill ligga i famnen. Vi har aldrig behövt gå upp och gå för att få henne att somna om eller så (vilket jag var helt inställd på att man skulle få göra när man fick barn). Nej, hon skriker till när hon vill ha bröstet och så fort hon får det så är hon nöjd på en gång. Det är mer att det kan vara lite kämpigt när hon vill ha det för 4-5:e gången på samma natt – då blir man lätt en trötter när det väl är dags att gå upp. Nu håller vi tummarna för att vi får fortsätta med fler sådana här nätter med runt två uppvak per natt, hejja hejja!
På förmiddagen idag trotsade vi det otroligt trista vädret och gick ut på promenad ändå. Svängde upp för en backe som vi annars brukar svänga vänster vid och kom till ett helt nytt område vi inte sett förut. Vi börjar sakta men säkert få en större bild av vårt närområde och dess promenadstråk. Svängde sedan ner till vattnet (alla vägar verkar leda till vattnet) och kikade. Är fortfarande chockad över alla som vågar sig ut på isen när vi haft så mycket plusgrader, hörde att flera hade gått igenom isen för ett par dagar sedan och ändå är det så många som beger sig ut och åker? Jag skulle aldrig riskera det.
Här har vi vår lilla promenadtjej som gör sig redo att bli nerbäddad i sin åkpåse i vagnen. Hon somnade så fort vi hade kommit upp i backen och sov sedan som en stock genom hela promenaden.
Tråkigt att inte ha sett solen på ett par dagar, men dagsljuset gör ändå mycket för välmåendet. Älskar att vi börjat med dessa promenader tillsammans på helgerna. Jag går så ofta jag kan själv med Kelly på vardagarna, men gör det mest om det är fint väder om jag ska vara ärlig. Den här veckan har det inte alls varit många soliga dagar, så det har inte blivit av lika många turer som jag önskat – det tar vi igen nu på helgen!
Nyfiken i en strut innan hon somnade 🙂
Så härligt att äntligen vara läkt, så jag kan röra mig obehindrat. Jag fick ju en väldigt besvärlig foglossning om ni minns? Fick extremt ont i mitt bäcken under slutet på min graviditet och om jag ansträngde mig för mycket så resulterade det i att jag haltade resten av dagen och fick kämpa med en smärta fram tills jag somnade. Det blev därför inte mycket promenader den sista tiden innan Kelly kom och nu efteråt har jag fått vänta in kroppen som varit tvungen att läka efter förlossningen.
Glad att kroppen nu återhämtat sig, så jag kan röra mig utan problem. Ser fram emot att fortsätta med dessa promenader, speciellt när vädret blir mildare och solen kommer kika fram mer frekvent.
