Nu är det inte lång tid innan allt som ska vara klart till skolan är klart och jag kan få lämna det åt sidan för en stund. Då går jag på ledighet fram till den 7:e januari nästa år. Det känns så otroligt skönt att få hämta ny energi inför sista terminen. För det behövs verkligen. De här hösten har varit tung på många plan, men jag är riktigt stolt över mig själv som klarat av allt så pass bra ändå – trots motvind.
Jag pratar ofta om att man ska fira när något gått bra och att man bör visa uppskattning till de som hjälper en på vägen. Jag försöker verkligen jobba på det, att försöka se det som är bra istället för fokusera på det som går sämre eller kanske inte helt optimalt. Men det är verkligen lättare sagt än gjort. Det för oss också in på dagens ämne: mina svagheter.
Jag har väl såklart fler svagheter, men just detta är något jag ständigt försöker ändra på. Jag har dessa otroligt höga förväntningar på mig och jag går ofta runt med en klump i magen inför något stort moment. Det kan självklart verka som en bra egenskap – att man oftast är väl förberedd, att man tar saker och ting på allvar och därför oroar sig mer. Men det är när det går lite i överstyr som det måste göras något åt saken. Jag har pratat med mina tjejer i klassen många gånger om det här med att vara så extremt nervös inför något. Det är ju alltid bra att vara lite nervös, det visar ju att man tar det på allvar och att man verkligen vill att det ska bli bra, men när det går så långt att man får svårt att sova och det även går över till att bli en fysisk plåga? Inte så bra, va?
Jag är en riktig känslomänniska och är nästan aldrig bara på mitten, utan jag är uppe på toppen och sen djupt nere. Sen upp igen… och sådär håller det på. Jag vet inte hur många gånger jag önskat på mina bara knän till högre makter att jag skulle få vara lite mer känslokall och kunna ta saker och ting mer med en nypa salt. Hur lätt allt skulle vara då. Men så fick jag höra från en klok kvinna att ”det finaste man kan ha är känslor, de ska man aldrig önska bort. Utan djupa dalar kommer man aldrig att få känna på de höga topparna”. Och när man hör det sådär så stämmer det ju faktiskt. Hade jag inte varit så ledsen och nervös innan exempelvis en examination så hade det inte heller känts sådär ruskigt bra efteråt när man väl lyckats. Samma sak gäller ju om att tycka något är roligt – har man inte lite tråkigt då och då så skulle man ju inte känna den där enorma skillnaden och lyckan när något är roligt. Men för min egen skull så vill jag känna mig lite lite mer mellow.
Det är en av mina svagheter – som jag ständigt försöker vända till det bättre.
Här finns resten av de ämnen som är kvar fram till jul.
