Vi hade en jättefin pool på hotellet. Den var lagom sval och hade en lite roligare form än bara som en rektangel. Dessutom hade barnpoolen ett vattenfall som gick på då och då.
Eftersom det inte fanns någon helspegel inne på rummet så fick hissen hjälpa mig istället. Vi bodde ju på ett lägenhetshotell, så ibland köpte vi med oss ingredienser från närmaste supermarket och lagade lunch själva, som vi åt på balkongen.
Vi var ju ett gäng på 8 personer den första veckan och alla har vi passerat 20-strecket för ett bra tag sedan, men nu när vi ändå bara var en taxiresa ifrån Ayia Napa så var vi självklart tvugna att åka dit och se vad det handlade om.
Bortse gärna från den äckliga spottloskan på spegeln – det måste varit någon av de bröliga artonåriga killarna på våningen under oss.
Vi bad taxichauffören släppa av oss vid hamnen, där vi tänkte äta middag. Där fanns levande humrar i ett akvarium så man fick välja vilken man ville att de skulle tillaga åt en. Det var för sorgligt (och dyrt) för mig så jag tog svärdfisken istället.
Vi beställde in stora rör med en vald drink i. Så fick JP agera ”tap-man” och servera såfort det blev tomt i glasen.
Jag har hört mycket om Ayia Napa, att det ska vara helt sjukt. Att det ska vara så mycket klubbar och människor att de är helt galet. Jag tog det med en nypa salt. Hur galet kan det egentligen bli? Jag har sett både Golden sands och Alanya under prime time och trodde att det var ungefär så galet det blev.
Men jag bara gapade. Vi kom först upp till ”pub-kvarteret” där inkastarna sliter i en med erbjudanden om gratis hit och dit. Musiken dånade och det var så proppfullt med fulla ungdomar att jag bara stod och gapade. 16-åriga tjejer med muskorta kjolar vinglade runt i armkrok bredvid alldeles för fulla killar som stod och spydde mitt på gatan. Jag fick lite ont i hjärtat.
Vi valde ett ”drick hur mycket du vill för 10 Euro”-ställe och när vi tröttnat på det efter någon timme så gick vi upp ännu högre upp på gatan. Där låg själva nattklubbarna. Det jag hade sett nere vi pubarna var alltså ingenting i jämförelse med det här. Där hann jag dock inte ta några kort. Men såhär såg det ut på våning ett. (Den tomma ytan på bilden var mest en tillfällighet – det var lika packat med folk som längst upp. Och det är likadant åt alla håll)
Jag tog en bild på en av toaletterna. Kan ni se något annaorlunda?
Dagen efter mådde vi som vi förtjänade och vi stillade vår ångest på pizza-hut. ”All you can eat – 6.95 Euro”
Men eftersom vi ändå är på semester och fick sova i solstolen under ett behagligt parasol så återhämtar man sig lika fort och så börjar det om på nytt igen…
En annan kväll gick vi längst strandpromenaden vid solnedgången för att hitta ett mysigt ställe att äta middag på. Då tog vi den här bilden. Som jag älskar den. Min älskling och jag!
