Jag vet inte vart jag ska börja. Häromdagen gick Gina Dirawi ut med att hon kommer att vara vår julvärd i rutan på julafton i år. ”Fan, vad roligt! Good for her!” – var min första tanke. Sen läser jag vidare och ser att det inte riktigt är alla som delar min glädje över det här beskedet.
Totalt genomvidriga kommentarer som ”– Nä, nu jävlar!!! En muslim ska leda julaftonsfirandet i Sveriges Television! Är de inte riktigt kloka?” och ”-Nästa Jul med den här utvecklingen blir det förbjudet att äta skinka!”
Skojar ni med mig? Är det riktiga människor som har skrivit detta på sina Facebook-sidor och Twitter-konton? Ja, det är på riktigt. Både kvinnor och män – som inte helt chockande är öppna SD-sympatisörer – skriver ut de här sakerna utan att tveka. Jag blir mörkrädd. På riktigt. Jag trodde inte att det var fysiskt möjligt att vara så dum i huvudet.
Hennes tro eller icke-tro har ju inget som helst att göra med att hon ska vara vår julvärdinna. Inget som helst! Visst att kristendomen ligger till grund för att vi firar jul, men det har ju knappast någon central roll i dagens läge. Jag är inte kristen, har aldrig varit och kommer aldrig vara. För mig handlar julen om värme, kärlek, vänner, familj, god mat och julklappar. Inte om Jesus i någon krubba.
Att det här kommer en ung kvinna som är otroligt skicklig på sitt jobb som programledare ska få det fina uppdraget att presentera Kalle Ankas jul och tända ett ljus för oss på julafton borde inte få någon att höja på ögonbrynet – snarare höja våra hejjande händer och få oss att bli glada över att vi får se just henne där i rutan den tjugofjärde.
