Som en våg

Känner mig inte helt på topp, hörrni. Den här tiden på året har ju flera härliga egenskaper såsom ljusare dagar, mer sol och härliga vårtecken, men den påminner också om den tuffaste tiden i mitt liv. Igår kom det över mig som en våg, jag var inte riktigt beredd. Tårarna ville aldrig ta slut och jag kände mig väldigt liten. Jag är väldigt duktig på att ta hand om mitt hjärta annars och låter tårar komma i tid och otid ifall jag känner att det behövs, men nu kom de helt utan förvarning. De tillsammans med den obeskrivliga saknaden sköljde över mig. 

 

 

 

 

 

Det finns inte så mycket annat att göra än att bara acceptera känslovågen som kommer, den kommer komma varesig man vill eller inte ändå, då är det lika bra att omfamna den istället för att skjuta undan den. Är glad att våren är påväg och att vi går mot ljusare tider, men först måste vi ta oss igenom mars. Mars. Jag hatar verkligen mars. Skulle vilja snabbspola igenom marsmånad och vara framme i april istället, tänk om man kunde göra så…

 

 

Snart är jag tillbaka till mitt gamla vanliga glada jag, ibland måste man bara få vara lite ledsen. En liten stund.