Cypern del 3 (sista)

Då kör vi den sista delen av Cypern då, tänkte att jag smattrar på med bilder. Den första veckan kändes ganska lång, som att vi hade all tid i världen på oss att njuta av värmen och havet, medans den andra veckan sprang iväg i världens fart.

Som vanligt pigga och glada i hissen påväg ner till frukosten.

Vi drack som sagt en hel del drinkar vid stranden och den här ljusa varianten hade bartendern döpt till Paolo Special (hans eget namn antog vi) och smakade extra syrligt. Jättegott där i värmen!

Hade med mig tre böcker ner. ”The Golden Year” med Hannah och Amanda, ”Det är något som inte stämmer” med Martina Haag, och ”En man som heter Ove” av Fredrik Backman.

Den första var väl sådär. Kanske för att jag inte alls känner att jag ”behöver” den boken just nu. Den andra, av Martina Haag… Oj vad ont i hjärtat jag fick. En riktigt stor ångestklump i halsen genom hela boken. Höll om JP lite extra mycket efter att ha läst klart den.

Den sista ”En man som heter Ove”, vilken jävla bok alltså! Vet att jag nog är sist på bollen, men jag älskade den verkligen! Skrattade högt för mig själv flera gånger och de sista kapitlen grät jag ogenerat floder liggandes i min solstol. Vilken bok! Ni måste läsa den, lova mig det! Tvingade JP läsa den direkt efter mig och han höll med. Nu bränner vi av Ove-citat på löpande band till varandra, hehe. Måste se filmen, är den lika bra som boken?

Ibland serverade de morotskaka på efterrättsbuffén. Det var nog de godaste morotskakan som någon av oss ätit. Den hade både lite nötter och choklad i sig…

Utnyttjade våra tidiga mornar till max <3

Efter ett par dagar – när man kommit in i totalt relax mode – då flyter ju nästan dagarna ihop. Minns inte vilken dag vi gjorde vad och det är väl precis det man är ute efter. Bort med alla rutiner, bort med alla ramar och bara få vara.

Det som var så skönt med vårt hotell var att det var relativt lugnt vid både poolen och på stranden. Mellan poolen och stranden fanns en gräsmatta full med palmer som man också kunde ligga vid. Sanden vid stranden var sådär ”tung” också, så den blev inte för varm som den lätt kan bli. Det enda minuset var väl att det då och då kom in lite mörkt sjögräs intill kanten som inte var så härligt att kliva i, men strandkillarna gjorde sitt bästa med att få bort det med håvar.

Hotellet gästades även av ett par katter. Personalen var snäll mot dem och hade ingenting emot att gästerna matade dem vid frukost och lunch. Vi mötte alltid upp dem med ett leende varje morgon.

Här nedan har vi Banditen. Han var bossen. Stor som en hund och med en blick som sa att han ägde stället. På bilderna under har vi Gråben och Sköldpaddan. Det var givetvis vi som kom på deras namn. Gråben försökte moppsa upp sig mot Banditen ett par gånger, men ångrade sig direkt. Banditen var inte att leka med.

Här har vi Raggis (på de två översta bilderna) och sedan den sötaste av dem alla: Soppskåle Raggvard. (Otroligt stolt över våra namn måste jag säga). Men det ser väl vem som helst att det var ett passande namn. Ser ju på pricken ut som att den stoppat nosen ner i en soppskål, och så var den raggig som bara den. Perfekt namn!

Ja, förutom att döpa vilda katter till passande namn så har vi haft två helt underbara veckor nere på Cypern. Jag är så glad att vi hann med den här ”sista” resan tillsammans innan vi blir tre. Så mysigt att få rå om varandra och ladda batterierna – det kommer vi behöva inför den här intensiva hösten som väntar oss <3

Tessie-san

Cypern del 3 (sista)

Lämna ett svar Avbryt svar