Hörde ni om olyckan som hände igår på Fridhemsplan? Det var tydligen en sopbil som hade missat att fälla ner sin kran och körde rakt in i en järnbalk som rasade ner mitt i gatan och krossade en bil som stod där parkerad. Tre personer befann sig i bilen, men de klarade sig mirakulöst undan utan större skador. Otroligt läskigt.
Jag var där. Jag gick precis på den platsen där järnbalken föll ner, bara ett par få minuter innan det inträffade. Jag hade precis kommit hem från att ha handlat lite där på Fridhemsplan och såg en bild på Instagram som en av mina kompisar som bor på den gatan hade lagt ut. Tänk vad läskigt, hur nära det var att jag skulle vara kvar precis i det området när det hände. Undrar hur många gånger man nästan är med om en katastrof utan att vara medveten om det egentligen. Samma sak hände för ett par år sedan, ni minns väl självmordsbombaren som sprängde sig själv på Drottninggatan mitt i julruschen. Jag var där också, samma dag men inte vid samma tidpunkt, jag hade gått precis där det skedde bara ett par få timmar innan.
Läskigt. Även om det inte hände mig någonting så blir man väldigt ödmjuk och man får lite mer perspektiv på saker och ting. På livet. Hur fort det kan ta sig en rejäl vändning, hur fort det kan ta slut.
Idag är jag väldigt glad för allt jag har. Att jag och mina nära mår bra och är friska. Att jag har en så fin familj och att jag har en så fin relation med mina vänner. Att JP och jag snart ska få flytta in i vårt drömhus. Att livets pusselbitar äntligen börjar falla på plats. Idag är jag glad för allt jag har.
