Vi har ju planerat att vi inte ska ha några planer i helgen och det känns skönt. Jag har längtat efter att inte göra något speciellt och bara få vara. Ta igen lite på alla serier jag följer, det blir perfekt.
Började med att se Sara Sommerfelds dokumentär Min farmor och förintelsen och grät från början till slut. Efter att ha torkat tårarna började jag göra mig iordning för en sväng till Fridhemsplan. Tänkte titta på något litet som inflyttningspresent till Jonathan som precis flyttat – ska hem till honom på middag imorgon och tänkte att det alltid är trevligt med presenter. Hursomhelst så kom jag inte så långt. Jag satte mig vid JPs dator för att sätta på lite bra musik medans jag valde kläder, men så kom jag in på någon gammal Christina Aguilera-låt och då var det kört. Blev kvar där framför datorn och sjöng igenom alla hennes låtar från Candyman till Reflection. Våra nyinflyttade grannar vägg i vägg fick sin premiärsångstund av mig alltså, varsågoda! Hope you enjoyed it!
Märkte såklart inte att JP klev innanför dörren (han hade varit och tränat, det är då jag passar på att vråla här hemma) så mitt i de höga tonerna vänder jag mig om och där står han och fuldansar bakom mig. Haha, kände med en gång att mina kinder blev lite varma. Alltid lite pinsamt att bli ”påkommen” mitt i sången…
Känns skönt att få ha sjungit av sig lite. Låter kanske konstigt för någon som inte sjunger själv, men det är en väldigt härlig känsla, man får ut så mycket. Kan sakna det litegrand, att inte få göra det varje dag som man gjorde i gymnasiet. Jajaaa, låter som det blir ett besök till Karaokestället snart alltså. Jessan är du med?
Så härligt det låter med en lugn och oplanerad helg 🙂