Jag är ju så fruktansvärt sist på bollen, men jag passade på att se finalen i melodifestivalen nu när jag ändå ligger nerbäddad i sängen – sisådär två och en halv vecka senare än resten av Sverige. Jag är ju rätt känslig när det kommer till fina budskap, sorgliga filmer och total lycka – jag har med andra ord väldigt nära till mina känslor. Något som jag både tar som en negativ och positiv egenskap. Men mest positiv. Tänk vad jobbigt att bara vara helt cool och känslokall?
Jag kom iallafall på mig själv med att gråta 5 gånger under finalen. Fem gånger! De första tårarna kom redan i introt, när självaste Conchita Wurst uppenbarade sig på scenen – så mäktigt! De andra tårarna kom när jag såg vad det stod på Samir och Viktors ryggar: ”#Sluta Näthata”. Åh så fint! Såfort de vände sig om och jag fick syn på det så rann det stora lyckotårar ner för mig kind som jag inte kunde hålla tillbaka. Tredje gången mina tårar inte riktigt kunde hålla sig i schack var i slutet av Saades låt. Han såg så himla lycklig och stolt ut över sitt nummer och då får tårkanalerna jobba hos mig… Sen dröjde det inte länge innan tårar-omgång-fyra kom – under Sanna och Robins sista låt tillsammans – ”Det har hänt en del” där man får se återblickar från årets deltävlingar – åh, då kan jag inte hålla mig igen…
Slutligen kom finaltårarna när vinnaren korades. Måns totala eufori över att ha vunnit och när han sedan briser i rösten under sin vinnarlåt får mig helt golvad. Satt och snyftade och snorade i ett par minuter även efter att klippet redan var slut. Extra känslig idag med andra ord. Eller i extra kontakt med mina känslor kanske vi ska säga.
Nu tänkte jag dricka lite egengjord soppa i form av kokat vatten med kycklingbuljong – drack alltid det när jag var liten och var hemma och var sjuk. Inbillar mig att min hals kommer gilla det. Sen ska jag försöka sova lite igen – Krya på mig.
