Alltså den här dagen… Jag sa ju att tisdagar var värst! Vaknade av JPs alarm och var så trött att jag inte förstod vad det var som lät. Trodde först att det var någon som ringde mig. Senare när jag vaknat på riktigt och var påväg till pendeln så berättade JP att jag såg sådär apatisk ut igen. Ni vet, räven som sitter och stirrar? Sov ändå närmare åtta timmar, men var ändå snortrött när jag vaknade.
Sen har den här dagen känts riktigt lång. Den tog liksom aldrig slut. Gäspade stort flera gånger på pendeln hem och smsade JP för att se om han orkade laga middag. Det gjorde han inte. Han var lika trött han. Så jag gick istället förbi världens bästa Sushi och köpte med lite middag till oss. Ibland får det bli så.
Får se om jag orkar vara uppe till klockan 21.00 då Svenska Hollywoodfruar börjar. Har ju längtat efter det!
