Slutade vid straxt efter 14 idag och trallade iväg till pendelbusstationen. Solen hade börjat titta fram lite smått och jag fick för mig att jag skulle fota mina nya skor som fått se ljuset för andra dagen i rad. Jag lyssnade på hög musik och jag vet inte riktigt om det bara är jag, men jag är lite i min egna värld då och märker inte alltid folk runt omkring mig.
Ja, inte förrän jag hade lyft upp fötterna i skyn och fotat mina skor under sisådär 30 sekunder – då märker jag killen som står inne i busskuren. Han stirrar storögt, frågande på mig och jag sänker sakta mina fötter ner mot marken och stoppar ner mobilen i fickan och låtsas som att ingenting har hänt…
Det var nästan att jag började vissla – sådär som man gör när man är helt oskyldig, ni vet.
