Har säkert gjort fler dåliga köp i mina dagar, men ett speciellt som jag minns är när vi var på Disneyland, JP och jag. Det var lite halvmulet väder på vägen dit, men inget kunde få ner mitt humör – jag var som ett barn, så lycklig att äntligen få åka till Disneyland!
När vi kommer fram iallafall, så börjar det regna. Vi står i kö i säkert en timme – mestadels ute i regnet. Jag hade bara vita tygskor på mig och kände hur fötterna blev dyngsura och kalla. Är det något som kan rugga på mitt glada humör så är det just det – att börja frysa… När man står i kö i en timme så försvinner entusiasmen något och man kan lätt bli lite irriterad – speciellt om man är blöt och kall. Men jag bet ihop och slet sedan med mig JP till närmaste souvenirshop där vi gick in och köpte varsina regnkappor = bra köp. Och som på de allra flesta nöjesfält så är det ganska så lång kö även där.
När vi sedan fått tillbaka vår växel och gått ut ur shopen så kommer jag på att mina fötter fortfarande är blöta och kalla och jag prompt måste in igen för att köpa ett par strumpor. JP bara skakade på huvudet, men har jag bestämt mig för något så har jag bestämt mig. Då är det svårt att få mig att ändra mig – speciellt om jag är blöt och kall. Så jag går in i shopen igen och trängs med alla andra turister och tillslut hittar jag ett par strumpor med (vad jag tror är) Lilo & Stitch. Kostar säkert en hundralapp (!!) men jag hade ju bestämt mig… Så vi står i den långa kön igen. När vi kommer ut från butiken och jag tänker att jag ska sätta på mig strumporna för att bli lite torrare och varmare så kommer jag på att det kanske inte alls är någon bra idé. Så länge det regnar ute så kommer ju mina fötter förbli blöta och att gå runt med ett par blöta strumpor i ett par blöta skor är nog snäppet värre än bara skorna, så jag stoppar istället ner strumporna i påsen igen.
Jag har fortfarande inte använt de här strumporna en enda gång. En lång kö förgäves, en hel hundralapp åt pipsvängen, men så typiskt mig. Kommer alltid att tänka på den här historien varje gång jag har på mig dem i framtiden – och aldrig glömma hur jävla envis jag kan vara.
