Tänkte dela upp det i tre delar. En del per vecka. Happ, då kör vi då.
Vi tog flygbussen till Arlanda – den ligger ju ett stenkast från oss så det gick smidigt. Var på plats i väldigt god tid, så vi strosade runt lite på taxfreen och köpte lite böcker i pocketshopen. Sen satte vi oss och tog den obligatoriska arlanda-ölen. Efter att ha tagit 2-3 klunkar så hör vi hur de ropar ut får flight och så hör vi något om ”last call”. Jag blir helt kall i kroppen. Rusar iväg till skylten där det står allt om flighterna och vilken gate osv och ser att det stämmer – last call! Vi får då lämna de halvdruckna ölen och småspringa iväg till gaten. Det var inte vi som var sena, de var de som var alldeles för tidiga. Väl på planet sa piloten nöjt att vi var så pass snabba med ombordstigningen att vi var en kvart tidiga. Jaja, nu var vi iallafall på väg!
Första veckan var det bara jag och JP. Så mysigt att få åka iväg själva.
Vi kom fram vid tre på natten och var helt slut, så vi slocknade på en gång. Ställde dock klockan på åtta dagen efter och gick upp och åt frukost intill poolen. För första gången fick vi se vilken fantastisk utsikt vi hade. På natten när vi kom såg vi ju ingenting, då var det bäcksvart.
Hotellet bestod utav flera små lägenheter som gick i sann Grekland-anda med vit fasad och ljusblå detaljer. De låg uppe på en höjd så vi fick världens utsikt över hela ön och ner till havet. Väldigt härligt!
Vi åt middag vid stranden, delade på en flaska rött och smakade på den första grekiska salladen. Jag ogillar egentligen att de ha så stora bitar av allt i. Gillar när det är lite mer finskuret, men med en stor feta på toppen så gick det hur bra som helst. Speciellt med en tzatziki bredvid.
När vi bad om notan fick vi in sprit, frukt eller bakelser. Ibland alla tre tillsammans.
Eftersom vi hade en egen lägenhet så åt vi oftast egen frukost på balkongen. Utsikten var minst lika fantastisk där, så det gjorde absolut ingenting.
Sen var det ju fotbolls-VM såklart. Vi såg de allra flesta matcherna på olika sportbarer, men ibland även på de ”vanliga” restaurangerna. Det var fotbollsfeber på ön. När Grekland skulle spela mot Costa-Rica så köpte vi en uppblåsbar supportklubba som vi slog runt med när de gjorde mål. Ska det vara så ska det vara! Dock hjälpte det inte och Grekland åkte ur…
Eftersom man inte får tänka på något nyttigt överhuvudtaget på semestern så slog jag på stort och beställde in den ostigaste pizzan jag kunde hitta. Den var god! Det var milkshaken också – smakade alla fyra smaker (inte på samma gång som tur var, utan under de tre veckorna alltså) och den med banan var oslagbar!
Sen badade jag massor i poolen. Jag är en riktigt fisk när det gäller poolen, jag blir som ett barn på nytt. Sen tror jag att ingen hör mig när jag är där i och plaskar – jag ropar och skriker och skrattar och tjoar. Ibland helt för mig själv, ibland med JP.
Vi satt ofta ute på balkongen med lite snacks innan vi gick ut och åt middag.
En dag när vi kom hem från stranden fick vi oväntat besök. Jag gick fram till spegeln för att lämna mina solglasögon på bänken och så ser jag något som rör sig fruktansvärt fort och äckligt på väggen. Så får jag syn på den här lilla ödlan. Fy så äcklig den är när den springer, jag ryser i hela kroppen. Jag skrek som en liten flicka och hoppade upp på sängen och bad JP få ut den. Han var den modiga av oss och jagade ner den med Grekland-klubban (tänk vad användbar den skulle komma att bli).
En annan dag begav vi oss iväg på vinprovning uppe i bergen. Har aldrig varit på en tidigare och hade riktigt stora förväntningar. Var dock nervös att det inte alls skulle bli så häftigt som jag hoppats på, men jag hade fel. Eller rätt. Det var alltså bättre än mina höga förväntningar.
Vi började med en rundtur genom hela vinprocessen. Från lagring, vikten av rätt sorts trä i tunnorna till hur man håller i ett glas vin. Sen allt med hur man kollar färgen, snurrar runt och luktar innan man smakar. Väldigt lärorikt och kul. Och gott! Vi fick smaka på totalt sex viner. Två vita, ett rosé och tre röda. Vi köpte med oss en flaska av deras flaggskepp Nostos – rött vin <3
Havet var fantastiskt. Vit len sandstrand, inga stenar så långt ögat kunde nå (skönt för mina känsliga fötter). Ett par hundra meter ut i havet låg en ö som syns här nere på bilerna. Där bodde det getter som man kunde besöka en gång per år (vet inte om vi drömt om det eller missförstått, men det var iallafall det vi berättade för resten av gänget som kom veckan efter). Fin utsikt var det iallafall.
Hittade ett riktigt kap till restaurang bara en knapp kilometer från vår lägenhet. Allt var i sann grekisk anda och personalen var supertrevlig. När det skulle serveras sprit/frukt/bakelse så var det den äldsta farbrorn på hela stället som kom fram med skakig hand och ett glatt leende. Så himla mysigt!
Här sitter vi den sista kvällen själva på ön. Ett ställe vid havet som var jättemysigt. Jag beställde in två förrätter som huvudrätt. En med små dakos, som var som bruschetta och en med grönsaker med cockosmjölk och curry – låter kanske inte speciellt gott, men det var det! Tills det höll på att kväva mig…
Helt plöstligt, från ingenstans så fastar något vasst i halsen på mig. Jag försöker svälja och svälja, men eftersom det är vasst så gör det ont varje gång. Det sitter inte i halsen riktigt utan mer precis innan, men jag förstår inte riktigt vart. Jag stoppar fingrarna så långt bak jag kan och känner runt. Får såklart kräkreflexer och känner hur paniken kommer. Jag skäms för att jag inte vill att någon ska se mig sätta fingrarna i halsen på en restaurang, men jag måste ju. Försöker även att skölja med vatten men det blir inte bättre. Det känns precis som att det är en halv tandpetare som fastnat bakom tungan. Tillslut känner jag den. En vass trådliknande sak från bönorna har fastnat rakt in i en av halsmandlarna – den står rätt ut. Jag drar ut den och sköljer sedan med vatten och så var det över. Det var inte riktigt livshotande va, men fortfarande otroligt obehagligt. Drack en strawberry daquiry efteråt som plåster på såren.
Det var den första veckan det. I nästa inlägg tar vi vecka två, då både Nicklas och Sofie kommer och Wille och Frida. Holler!
