Vi vandrar raskt över till den andra veckan. Nicklas och Sofie bodde på samma hotell som oss, fast i en lägenhet en trappa upp. De kom samma tid som vi gjorde veckan innan (vid tre på natten) så vi skrev ett välkommen-till-Kreta-kort som vi fick hjälp av ägaren att smuggla in på deras rum. Vi tänkte först att vi skulle hålla oss vakna och bjuda på drinkar där i natten, men kom sedan ihåg hur trötta vi var när vi kom fram och valde istället att bjuda in till superfrukost.
Wille och Frida bodde på ett annat hotell och kom lite senare under dagen. Vi lät dem installera sig lite, så möttes vi upp på en drink innan middagen. Första veckan var lagom varm och behaglig, men just denna afton hade det börjat blåsa upp till storm. Dumma turister som vi är valde vi ändå en restaurang vid havet. ”Det är ju så fint med solnedgången”. Vi höll dock på att blåsa bort och fick filtar att hålla oss varma med av personalen. Maten var inte heller någon höjdare (en av de få gångerna jag blev missnöjd under hela resan), men vi höll humöret uppe och gick sedan vidare för att dricka mer drinkar och kolla på matchen.
Dagen efter gick vi till stranden. Det var den blåsiga dagen som jag skrev om på plats. Där då vågorna slog och baywatch-killen med speedos blåste i sin visselpipa såfort någon närmade sig vattnet. Men det fanns annat att roa sig med. Som att spela alldeles för stort schack och sola (och smörja in varandra).
Under dessa tre veckor gick vi till nya restauranger varje kväll. Det var endast en restaurang som vi besökte två gånger – det var det stället med genuin Greklandkänsla som jag pratade om i förra inlägget. Resten av gänget var mycket nöjda.
Under den här veckan höll vi till på stranden varje dag, eftersom vi inte hade en gemensam pool allihopa. Vi hittade ett litet lyxigare ställe med supermjuka solstolar, musik, gratis wifi (som nådde ner till stranden) och servitörer som kom med nya isvattenglas stup i kvarten. När isen smält så kom de med nya glas, även om man inte ens hade tagit en sipp. Sen hade de varsin liten borste som de borstade bort sanden som hamnat uppe på solstolen från våra sandiga fötter. Väldigt lyxigt.
När vi blev lite törstiga (på något annat än isvatten) så beställde vi in en liter öl – per par. Jag blev lite glad i hatten, redan innan klockan 12.00. Men är det semester så är det.
Sen bestämde vi oss för att slå klackarna i taket, så vi tog en taxi till Platanias (som inte alls ligger långt borta egentligen, men trottoarerna var tråkiga så lättare med taxi). Åt en sen middag och gick sedan vidare och drack drinkar på något ställe intill. Sedan dansade vi till fyra på natten. Jag har börjat byta ut drinkarna mot vatten de sista timmarna och mådde säkert bäst av alla dagen efter tack vare det.
Dagen efter gick vi återigen till ”lyxstället” men bestämde oss för att skippa strand-stranden och la oss istället vid deras pool. Med samma service som innan. Beställde in den första och enda hamburgaren på hela resan (försökte ett par gånger, men antingen kom det in endast en köttbiff eller en hamburgertoast – inte som jag vill ha det) och den smakade ljuvligt. Drack ”strawberry” daquiry till. Men det var inte så mycket strawberry i, mest sprit.
Det blev kanske för många middagar där jag åt på tok för mycket, men det var ju så gott! Svårt att lämna kvar mat som är så god. Och så kollade vi på matcherna. Ibland var det spännande. Ibland satt alla och stirrade ner i sina mobiler. Eller drack vin. Eller både och.
Wille och Fridas sista kväll har jag redan pratat om tidigare – det var då jag föråt mig (börjar man se ett mönster här?) på supergod quesedillas med extra allt. Här har vi iallafall två till bilder på mig och min plutt som jag inte la ut i det andra inlägget.
Två veckor gick fort och vi vinkade även hejdå till Wille och Friday. Så var vi bara fyra…
