Jag har ju tidigare pratat mycket om min kärlek till Backstreet boys och om hur de varit mina idoler sedan dag 1. Men jag har inte gått in så mycket på vilka som inspirerade mig att börja sjunga och som följt med mig genom alla år fram till idag.
Året var 1995 och jag var 9 år gammal. Hon blev stor över en natt med låten Do you really want me och hon var det coolaste jag sett. Jag pratar naturligtvis om Robyn. Jag minns att jag precis hade fått min allra första CD-spelare och där satt jag dag ut och dag in i mitt flickrum och lärde mig hennes texter utantill. Det var inte alltid som jag förstod allt hon sjöng om eftersom min engelska inte var exemplarisk då, men jag gick in med samma känsla som hon hade och lärde mig hennes sätt att waila. Jag minns hur mycket jag övade på hennes hits framför spegeln och bara drömde om att själv få stå på scen någon gång.
När jag blev ett par år äldre så fastnade jag för Christina Aguilera. Hon är en riktigt stor idol för mig än idag! Hon är en fantastisk sångerska och även hon hade ett stort inflytande på mig när jag började träna mer på min sång. Även hennes tekniker blev något som jag försökte eftersträva. Jag är absolut inte på någon Christina Aguilera-nivå, men jag märker hur mycket hon ”lärt” mig sångmässigt. Hennes musik har följt med mig genom hela min tonårsperiod, speciellt med skivorna Stripped 2002 och Back to basic 2006.
Minns ni den här videon? Då hon ligger i en kartong och sjunger? Den försökte jag färgäves copycata hemma. När hon gjorde det såg det ju jättetufft ut. Not so much när jag trängdes i en låda från IKEA framför spegeln. Tur att ingen såg mig…
