Vet ni vad? Imorse, påväg till skolan när jag satt på pendeltåget så fick jag mitt första lyckorus i kroppen på mycket mycket länge. Ni vet den där känslan när saker och ting i ditt liv känns harmoniskt och man känner sig glad över det mesta. De problem eller motgångar man må ha och kan möta på kan fortfarande finnas där – men de känns inte lika stora just nu.
Det kan gå upp och ner i livet. Tro mig, jag har varit längst ner i hålet med en stor hög med stenar ovanpå så att det känts helt omöjligt att ta sig upp. I en mening så är jag fortfarande där, vissa saker kan man inte ändra på. Men jag har lärt mig att trots att livet kan kännas förjävligt ibland så gäller det att ständigt fortsätta kämpa för att ta in allt positivt man ändå har. Man får absolut vara ledsen, rädd och arg om det hänt något i ens liv, men man får inte glömma bort allt bra man har ändå. Man får och bör älta saker och ting till världens ände, om nu det är vad man behöver just då – men man får aldrig låta det gå så långt att man blir bitter och bara tycker synd om sig själv. Det finns saker man inte kan göra någonting åt och det finns saker man kan göra något åt. Att sitta på samma ställe och klaga över samma sak dag ut och dag in, år efter år… Näe, då får man faktiskt skylla sig själv. Man kan alltid dra sig själv i kragen och kämpa uppåt. Ingen annan kommer leva ditt liv åt dig, det måste du göra själv.
Mitt liv rullar inte på felfritt utan skavanker eller gropar, men jag jobbar ständigt med att fokusera på det positiva – jag försöker se lösningar istället för problem. Allt är inte alltid rättvist, men man får helt enkelt göra det bästa man kan med det man har att jobba med.
When life gives you lemons – make lemonade
