Dag 23. När ingen ser mig

Då kör vi den näst sista rubriken för den här gången då.

 

När ingen ser mig så showar jag för mig själv. Har ofta stora spektakulära shower framför spegeln här hemma. Det är dock inte helt i min ensamhet, eftersom vi har lövtunna väggar och man hör varenda ord grannarna säger. Då kan ni ju tänka er hur väl det hörs när man vrålar till Carola… Det kanske inte var någon nyhet dock, ni vet ju sedan länge att jag är en teaterapa…

 

Men såhär då. När mina patienter inte ser mig – så gapar jag stort. Jo, det är sant. Jag vet knappt om att jag gör det, men jag kommer på mig själv med att gapa så stort jag kan (bakom munskyddet givetvis) när jag vill att patienten ska gapa lite mer. Jag ”hjälper till” lite, såattsäga. Det är nog alltså väldigt tur att jag har munskyddet där av fler anledningar än smittkydd och hygien.

 

 

 

 

Duger det? Ah, det får det lov att göra… För nu är klockan läggdags för länge sedan!

Med vänliga hälsningar/ Den trötta tanten