Jag har aldrig riktigt förstått hypen med Starbucks. Jag har ju som sagt aldrig smakat kaffe, så det kanske inte är så konstigt. Dock har jag ju inte missat alla bilder folk lägger upp på Starbucksmuggar med deras felstavade namn på. Jag kan förstå att det lätt blir så när man är utomlands och man kommer med ett svenskt namn som de bakom disken aldrig hört talas om – ja, då blir det lätt ett Mitila istället för Matilda. Och det är väl den stora charmen i det hela kan jag tycka.
Men så har ju Starbucks öppnat i Stockholm och det råkade vara så att jag gick dit för att fika. Valde något icke-kaffigt och kommer då fram till momentet då de frågar om mitt namn.
Jag: Jaa.. Tessie.
Muggritartjejen: Bra, CASSI!
…och så skriver hon ner mitt nya påhittade namn på muggen.
Nu var det alltså så att jag sa mitt namn ganska långsamt och framförallt tydligt. Men hon ville promt ”höra fel” och skriva dit en egen variant. Det som jag en gång tyckte kunde vara charmigt med felstavningar på Starbucksmuggarna blev tyvärr avslöjat idag. Jag är övertygad att tjejerna och killarna där bakom disken har fått direktiv i att ”höra fel”, för att bibehålla charmen man möts av utomlands.
Synd. Inte lätt att vara så clever alla gånger…
