I början av sommaren blev jag introducerad för Alex och Sigges podcast. Det var när vi var på Cypern tidigare i år. När grabbarna skulle iväg och spela fotboll i solen så fick jag låna Nicklas iPhone med ett podcast-avsnitt när jag låg kvar i solstolen. Jag lyssnade på ett avsnitt, jag lyssnade på två, sen var jag fast. Jag fick rådet att börja lyssna från första början och lyssna i kronologisk ordning. Och det är det jag gör nu. Har alltså inte hört något nytt avsnitt, utan är just nu på avsnitt nummer ”46. Brinnande lejon”.
Jag var nyss ute och handlade och hade då på just det här avsnittet, som bl.a handlar om Leif GW Persson och om hur han betedde sig och lät som ett brinnande lejon när han blev upprörd över en grej. Det går inte att inte le när man hör det här. Det var så sjukt kul, så jag börjar le, le stort. Med tänderna. Jag ser sen att folk tittar konstigt på mig, de förstår förstås inte varför jag går runt ensam och ler med hela ansiktet. Jag slutar genast med det och fortsätter plocka ner varor i min korg. Men det fortsätter, det blir ännu roligare och jag kan verkligen inte hålla mig. När Sigge börjar skrika helt okontrollerat när han försöker återspegla hur GW lät så skrattar jag rakt ut i affären. Folk stirrar ju självklart på mig, men jag kan inte hejda mig, jag fortsätter skratta.
Har ni inte riktigt börjat med att lyssna på poddar än, så rekommenderar jag deras. Börja gärna med ”Brinnande lejon”, ni kommer inte att ångra er!
