Vilken jäkla kick! Det gick så otroligt bra idag, vi skulle ju för allra första gången lägga lokalbedövning på varandra. Var ju klart nervös innan, men var ändå lugn och sansad när det väl gällde. Jag hade fått för mig att jag skulle vara så nervös att jag skulle darra hela vägen med kanylen, men det gick strålande!
Jag och Claire jobbade tillsammans och jag bad om att få börja, eftersom jag ville få det avklarat så fort som möjligt så man inte bygger upp ännu mer nervositet. Så gick det jättebra! Sen blev det ju min tur att bli bedövad, för första gången i mitt liv. Hon satte dem klockrent – känner fortfarande inte av min underläpp, så bedövad blev jag ju!
Åh vad jag älskar den här känslan! Känslan av att ha varit nervös inför något och sedan går det hur bra som helst. Jag vandrar på moln just nu. Hejja!
